Lite tid för forskning bland lärare
Mindre än varannan universitetslärare har tid över för forskning. Det framgår av en enkät bland medlemmar i Svenska universitetslärarförbundet.
Nio av tio av medlemmar i Svenska universitetslärarförbundet, Sulf, tycker att det är viktigt att universitetslärare både undervisar och forskar, enligt enkäten. Men bara 46 procent svarade att de har tid att bedriva egen forskning.
Enligt det statliga Alfa-avtalet (allmänna löne- och anställningsförmåner) ska det göras en tjänstgöringsplan för varje lärare. Enligt enkäten har mindre än hälften av universitetslärarna en sådan tjänstgöringsplan. Och bland dem som har det säger var fjärde att den inte följs upp.
Ett syfte med enkäten har varit att skaffa underlag inför kommande förhandlingar om lokala arbetstidsavtal. När det nya centrala arbetstidsavtalet börjar gälla den 1 oktober kan de lokala arbetstidsavtalen sägas upp.
Sulf bedömer att många arbetsgivare vill säga upp de lokala avtalen, så att vissa lärare uteslutande kan ägna sig åt undervisning.
– Arbetsgivaren vill alltså ta bort garantin att alla lärare bedriver forskningsanknuten undervisning. De vill också ta bort de schablonberäkningar som är grunden för att planera undervisningen, säger förbundets förhandlingschef Robert Andersson i ett pressmeddelande.
De fackliga organisationerna inom högskoleområdet samverkar kring hur de nya signalerna från arbetsgivarna ska mötas. Den 10 september hålls ett gemensamt arbetstidskonvent för Sulf, ST och Lärarförbundet.
– I andra länder betraktas det som en sådan självklarhet att universitetslärare både ska forska och undervisa att det inte ens behöver regleras i avtal. Men det vill svenska lärosäten göra till ett undantag och det tycker vi är märkligt, säger Robert Andersson.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Nyligen satt jag på ett möte där folk från olika håll inom universitetsvärlden skulle presentera sig för varandra. En av personerna, som är forskare, nämnde av någon anledning att hon numera forskade allt mindre och administrerade alltmer. Efter detta började alla närmast försöka bräcka varandra i hur lite de forskade och hur mycket de administrerade.
Liknande tongångar hörs från alltför många håll idag. Poliser, åklagare, lärare och sjukvårdspersonal klagar över att de får allt mindre tid över för sina egentliga verksamheter: fånga och fälla brottslingar, undervisa och vårda.
Vad beror det på att så många inom så många yrkeskategorier upplever samma problem? En förklaring kan vara att vi gjort oss av med många proffsadministratörer och tvingat oss andra att bli halvtaffliga amatöradministratörer. Kan det också vara så att vi sällan eller aldrig gör oss av med gamla administrativa uppgifter medan vi hela tiden åläggs nya. Det är de nya som vi ifrågasätter nyttan av men de är oftast (hyfsat) väl motiverade. De gamla uppgifterna utför vi av gammal vana.
För att vi inte allihop till slut ska drunkna i administrativa uppgifter vill jag här slå ett slag för en Administrativ städdag. En dag varje år då vi gemensamt ägnar oss åt att lämna gamla, onödiga uppgifter bakom oss. Vårt välbefinnande skulle öka samtidigt som vi kunde ägna mer tid åt våra egentliga arbetsuppgifter. Den Administrativa städdagen kunde gärna infalla någon gång nu i November då behovet av glädjeämnen är extra stort hos de flesta av oss.