Levande orm används i utbildning
Deltagarna på Kriminalvårdens grundutbildning i Skåne går igenom »stressövningar« där de klappar ormar och utför uppdrag i kolsvarta rum med hög musik och inspelade skrik. ST riktar hård kritik mot utbildningen.
Den som vill få en tillsvidareanställning inom Kriminalvården behöver först bli godkänd på myndighetens grundutbildning. Enligt kursplanen ska utbildningen »förbereda medarbetarna såväl teoretiskt som praktiskt för det klientnära kriminalvårdsarbetet«. Deltagarna drillas bland annat i Kriminalvårdens regelverk, säkerhetsarbete och värdegrund.
I momentet som handlar om stresshantering har man i Skåne valt att bland annat arbeta med levande ormar. En djurskötare bjuds in och medan var och en av deltagarna får hantera ormen ska de svara på faktafrågor om Kriminalvården, till exempel om olika typer av handfängsel.
Maria Rahn Andersson, som sitter i avdelningsstyrelsen för ST inom Kriminalvården, är mycket kritisk.
– Jag kan över huvud taget inte se det pedagogiska värdet i de här övningarna. Man framkallar stress med metoder som är inspirerade av tortyrsituationer. Många tycker att det är väldigt obehagligt med ormar, ångesten kan gå upp i topp! Men de personerna kan ändå fungera utmärkt på ett jobb inom Kriminalvården.
I en annan övning ombeds deltagarna att stoppa in handen i en stor kartong med »lufthål« utan att veta något om innehållet.
Därefter släpps de, en och en, utrustade med sköld och handfängsel, in i ett kolsvart rum med uppgift att »gripa någon«. När dörren stängs hörs stegrande musik. Ett okänt föremål stöter emot deltagarnas ansikten. Plötsligt hörs en kvinna skrika för sitt liv – men det finns ingen där att gripa.
– Det här är alarmerande. Det är ju som att gå in i spökhuset på ett tivoli. Det är mycket otäcka övningar som också kan dra åt pennalism. Det finns deltagare som har upplevt detta som oerhört obehagligt. Det här är inte något som vi står för inom Kriminalvården, säger Maria Rahn Andersson.
Lisbeth Fernlöf, utbildningschef i Kriminalvårdens region syd, tycker inte heller att övningarna är realistiska.
– Nej, förmodligen kommer man inte i kontakt med några ormar dagligen, säger hon.
Men hon tycker ändå att de är relevanta.
– Stressövningen går ut på att möta en oväntad situation. Man vet aldrig vad som möter en bakom celldörren. Då måste man känna sina egna reaktioner och kunna hantera stress och press.
Maria Rahn Andersson håller inte med.
– De får utrustning som snarare hör ihop med ett arbete inom insatsstyrkan. Vi arbetar aldrig så, vi skulle aldrig gripa någon ensam i kolmörker. Det finns ingen realism i det.
Enligt Lisbeth Fernlöf kan man välja att avstå från övningarna om man exempelvis har anmält ormfobi. Men man kan också få underkänt – och alltså gå miste om möjligheten till en tillsvidareanställning – beroende på hur man hanterar situationerna.
Maria Rahn Andersson tycker att det är mycket allvarligt.
– Pressen under övningarna går inte att jämföra med stress som uppstår i vårt arbete. Det är helt fel att deltagare kan få underkänt på grund av den här typen av mycket märkliga övningar, säger hon.
UPPDATERING 2014-12-12.
Efter publiceringen i Publikt gör Lisbeth Fernlöf ett förtydligande. Enligt henne är övningarna - som ingår i en temadag om stresshantering – frivilliga, och kursdeltagarna ska inte bedömas utifrån det som händer under övningarna.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
