Länsrätten erkände hennes arbetsskada
Marita Eriksson vann striden mot Försäkringskassan. Hennes värk i nacke och huvud är en arbetsskada – länsrätten gick på Maritas och fackets linje och tillerkände henne livränta.
Maritas arbetsskada är ett av de fall som LO-TCO Rättsskydd drivit på uppdrag av ST.
Idag är Marita Eriksson 47. Hon började på Skattemyndigheten i Avesta 1981 och har alltid trivts med både jobb och arbetskamrater.
Men i mitten av 90-talet började hon plågas av återkommande huvudvärk.
– Jag kopplade inte ihop det med nacken – man tog en värktablett och gnodde på. I december 1998 insåg jag att det var något allvarligt fel med nacken, men över jul och nyår var jag långledig och då blev det bättre.
Åter på jobbet kom värken tillbaka och hela 1999 gick hon med konstant värk. Först år 2000 gick hon till företagshälsovården.
– Jag trivdes så bra – jag ville inte vara sjuk.
Läkaren på företagshälsovården sjukskrev henne och skickade henne till sjukgymnasten. Samtidigt gjordes en anmälan om arbetsskada.
Hon har fått diagnosen nackmyalgi av nociceptiv karaktär. Intyget sitter i en av de två fullspäckade pärmar Marita samlat på sig de senaste fem åren, och är undertecknat av en av två professorer som utrett hennes sjukdom.
– Jag tycker synd om den som inte har vanan inne som ska gå igenom sådant här, säger hon. Åren på Skattemyndigheten har gett henne rutin vid pappersarbete och förmåga att se bortom det personliga till det juridiska, vad lagar och regler egentligen innebär.
Två totalutredningar
De första åren bestod av sjukgymnastik och utredningar. Hon har varit två gånger på totalutredningar, först på Skönvik i Säter i november 2000 och därefter på ergonomicentrum i Eskilstuna 2003, där team av läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och psykologer försökt hitta vägar till rehabilitering.
– De kom fram till att jag inte har någon arbetsförmåga, konstaterar hon.
Trots det har Försäkringskassan i två omgångar krävt att hon ska försöka arbetsträna – och om det inte varit för hennes läkare på företagshälsovården hade det säkert blivit flera varv, tror hon själv.
Efter två år och fyra månader hos sjukgymnasten ordnade hon på egen bekostnad sitt eget gym hemma i källaren i radhuset. Där sköter hon sin egen träning två gånger om dagen.
– Jag kan ju inte leva som förut. Man får hitta nya lösningar och nya vägar och fylla livet med annat. Förut var det bara att tuta och köra. Nu klarar jag inte ens en storstädning.
Se till det positiva
Det gäller att dela upp momenten – det finns bara en viss kraft att göra av med per dag. En stunds strykning, en lättare promenad – sedan måste hon vila. I Avesta är man i speedway-land, och när jag frågar om hon känner bitterhet över hur livet blivit citerar hon Masarnas stjärna Tony Richardsson: »Jag är inte bitter.«
– Jag försöker ta vara på det positiva – livet är inte slut, man får bara leva annorlunda. Och leta guldkorn i vardagen.
Det kan vara en promenad i vårsolen. Eller en helgtur till Stockholm. Men då måste man åka bil och ta täta pauser – annars tar värken överhand. Buss är inte att tänka på.
Syrebrist i musklerna
Sven-Erik Larsson vid hälsouniversitetet i Linköping är professor i ortopedisk kirurgi. Han ställde diagnosen nackmyalgi.
Enkelt uttryckt innebär sjukdomen att Marita Eriksson har förändringar i nackens muskler, som gör att blodkärlen kommer i kläm, vilket leder till syrebrist i muskulaturen. Syrebristen gör att musklerna drabbas av kramp och då förvärras symptomen. För att över huvud taget kunna leva ett drägligt liv äter hon värktabletter dagligen.
Men Försäkringskassan lät sig inte nöja med professorns utlåtande. Man begärde i Länsrätten ett utlåtande från Bengt Järvholm, professor i yrkesmiljömedicin vid Universitetssjukhuset i Umeå. Som entydigt konstaterade att Marita Erikssons sjukdom var direkt relaterad till hennes arbetssituation.
Inget prövningstillstånd
Försäkringskassan förlorade i länsrätten och när man begärde prövningstillstånd i kammarrätten fick man avslag. Nu väntar Marita på ett slutligt beslut om livräntans storlek. Den ska utgöra 100 procent av den förlorade arbetsförtjänsten, och efter närmare fem års sjukfrånvaro måste Försäkringskassan nu utreda vad som skulle varit hennes inkomst om hon varit kvar i tjänst. Livräntan är också pensionsgrundande.
– För att komma så här långt måste man ha uppbackning av läkare och vårdpersonal. Se till att komma till en bra läkare som lyssnar och tar dig på allvar,
råder Marita Eriksson.
– Och gå i tid – det blir inte bättre om du väntar. Du kanske måste tjata dig till hjälp. Gör det! Man måste ha många allierade om man ska ta strid mot Försäkringskassan, säger Marita Eriksson.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
