Klimatet en facklig fråga i Köpenhamn
Klimatpolitik, en fråga för facket? »Absolut, alla talar om vad som ska göras. Vi vill lyfta frågan om hur«, säger Anabella Rosemberg från Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. ST Press träffade henne i samband med FNs klimatkonferens i december.
Som mest var 400 fackliga representanter på plats i Köpenhamn.
Det var bara lite svårt att upptäcka dem bland delegationerna från 193 olika länder och över 7 000 olika intresseföreträdare inne på själva kongresscentret.
Den stora folkliga demonstrationen i Köpenhamn 12 december var heller inte präglad av fackliga fanor eller paroller.
Men de fanns – om man tittade efter.
Protest mot privatiseringar
En grönklädd grupp demonstranter visade sig bestå av medlemmar i den belgiska fackföreningen CSC, bland dem Oliver Rittwegen och Patrick Peters som arbetar vid lokaltrafiken i Bryssel.
– Vi är här för att protestera mot privatiseringar. Det innebär försämringar för oss som anställda. Och det går ut över klimatet när kollektivtrafiken rustas ned. Självklart hänger det här ihop med vårt arbete, säger Oliver Rittwegen.
Fackens samlade krav till klimatkonferensen kunde kokas ned till ett nyckelbegrepp uttryckt i två ord: Ett avtal från Köpenhamn måste säkra en rättfärdig omställning, »just transition«.
Att få med just de här två orden är viktigt, anser Anabella Rosemberg, samordnare från »världsfacket« IFS:
– Kyotoprotokollet, om utsläppsminskningar för industriländerna – dock inte USA – har handlat om vad som ska göras, men inte sagt något om hur. Ett avtal med rättfärdig omställning skulle visa ett engagemang i globala frågor som angår alla. Det är viktigt för hela fackföreningsrörelsen. Det är ju våra medlemmar som ska genomföra omställningen, säger hon.
Peter Waldorff, generalsekreterare i Internationalen för stats- och kommunalanställda, ISKA, menar att värdet av det till synes harmlösa begreppet inte kan överskattas:
– Nyligen deltog jag i en näringslivskonferens om klimatförändringar i USA. Vi var tre fackliga företrädare där. När jag reste frågan om hur man hade tänkt sig att involvera sina medarbetare så blev det alldeles tyst.
– Det är inte minst viktigt för den amerikanska fackföreningsrörelsen att visa för sina medlemmar att deras kunskaper och erfarenheter måste tas tillvara om vi ska få med USA.
Hot – och möjlighet
Budskapen från facken, inte minst de offentliganställda, kom därför att avvika något från budskapen från många andra intresseorganisationer.
Jo, klimatförändringar är ett hot.
Men de nödvändiga omställningarna är också en utmaning, och en möjlighet att påverka den politiska dagordningen.
David Arnold från de offentliganställdas fackförening Unison i Storbritannien sade att en rättfärdig omställning ger ny tyngd åt gamla krav:
– Vi får en förstärkt kraft bakom krav på vidareutbildning. Vi kan ifrågasätta privatiseringar med större tyngd. Och vi kan kräva andra tidsperspektiv på upphandling, att man inte enbart ser på de kortsiktiga vinsterna.
Samtidigt illustrerade de fackliga diskussionerna den enorma spännvidden i utmaningarna.
Ett föredrag för fackliga representanter om danska erfarenheter av att kombinera fjärrvärme och elproduktion med flis noterades med hövligt intresse.
Olika frågeställningar
Men, som en delegat från Sierra Leone lät förstå, frågeställningen är något annorlunda i Västafrika.
– Om folk måste gå flera kilometer för att hämta vatten så är brunnar och vattenverk viktigare än det mesta annat. Och hur sparar man på elektricitet om man inte har någon?
Kravet på »rättfärdig omställning« kom inte med i slutdokumentet från Köpenhamn.
Det gjorde inte särskilt mycket annat heller.
De danska värdarna, och EU, hade missbedömt utvecklingsländerna inom G77 och Kinas motstånd mot att ersätta två existerande avtal – Kyotoprotokollet från 1997 och FNs klimatkonvention från Rio de Janeiro 1992 – med ett samlat avtal.
USAs Barack Obama kom, sågs och åkte hem igen utan att ha haft nya åtaganden, eller pengar, med sig.
Kinas premiärminister Wen Jibao höll sig på avmätt avstånd från förhandlingsspelet. Inte heller han hade några nya förhandlingskort med hemifrån.
Resultatet blev därefter.
Först föll alla försök att anta ett rättsligt bindande dokument.
Så försvann de flesta siffror och konkreta förpliktelser i något som skulle ha kallats ett politiskt bindande avtal.
Avtal blev förklaring
Till sist återstod en »överenskommelse«. Den devalverades ytterligare till en »förklaring« när klimatkonferensen avslutades på övertid i utmattning, förvirring och ömsesidig misstro.
Anabella Rosemberg från IFS säger att ett klimatavtal och kravet på rättfärdig omställning bara skulle ha ett värde om ambitionerna blivit höga nog:
– Ett avtal utan förpliktande innehåll blir bara ett avtal om omställning till kaos. Då är det bättre att inte ha ett avtal alls.
Men det finns en aspekt till:
– Misslyckandet här kan gå ut över hela det internationella förhandlingssystemet. Detta kan bli den sista FN-konferensen i sitt slag. Det är också ett allvarligt hot mot våra intressen.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
