»Jag försöker att inte oroa mig«
Mängder av människor har arbetat på Argos utan att känna till asbesten. Anna-Kerstin Thell på SMHI är en av alla dem som kan ha andats in de farliga fibrerna. Hon har arbetat och bott på fartyget tio veckor om året.
Forskningsfartyget Argos har varit i drift i snart 40 år. Både SMHI och Fiskeriverket försöker nu gå tillbaka i arkiven för att kartlägga alla personer som har arbetat ombord och kan ha exponerats för den livsfarliga asbesten.
Anna-Kerstin Thell och Sari Sipilä på Oceanografiska laboratoriet på SMHI har jobbat på Argos tio veckor om året. De har åkt längs med Sveriges kust och rundat Gotland för att ta vattenprover.
– Vi har mätt syrehalt och salthalt, närsalter, klorofyll och mängden plankton, berättar Sari Sipilä.
Anna-Kerstin Thell säger att hon försöker låta bli att grubbla för mycket just nu.
– Det känns förstås inte bra. Men jag försöker att inte oroa mig, man mår ju inte bra av oron heller. Jag väntar på mer information och sedan läkarundersökning.
Både hon och Sari Sipilä berättar att personal har borrat och rivit i väggarna flera gånger under resorna: för att montera datorutrustning, dra kablar eller bara sätta upp en förbandslåda.
– Det är värst för dem som har härjat och borrat i både väggar och tak. De kan ju ha dragit loss asbestfibrer, säger Anna-Kerstin Thell.
Sari Sipilä instämmer.
– Asbesten fanns ju dokumenterad! Om det åtminstone hade suttit en varningsskylt kunde de ha haft skyddsutrustning. Men nu har de gjort arbetet utan några skydd alls.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.