Intervju med Gullan
ST Press ville veta mer om hur ”Gullan” själv ser på sin blogg Totalstyrelsen. Intervjun genomfördes via e-post.
Om varför bloggen kom till:
Tankarna på att starta en blogg växte fram i höstas. Jag tror att det hade flera orsaker. Dels var det omöjligt att inte reagera på det som hänt de senaste två åren inne på myndigheten, dels fanns och finns det en hel del intressanta debatter inom myndighetens område som journalister inte förstår vikten av. Jag kände också ett behov av att få uttrycka mig. Den utlösande orsaken var nog till sist den absurda interna situationen som varit frustrerande under två års tid. Den nya ledarstilen som förde med sig rädsla, tystnad och osäkerhet. Figurerna Måns och Bill och Bull hade redan skapat sig själva. Jag såg det som hände i sagoform innan jag fick tankarna på att börja blogga. Årsskiftet kändes som ett bra tillfälle att komma igång med bloggen så att det första året med den nya organisationen kunde skildras.
Om sagofigurerna:
Bloggens sagoform kändes därför naturlig och gjorde det möjligt att fabulera friare. Det är en markering om att detta är min subjektiva verklighet. Jag kan inte hävda att det jag skriver är sant. Bloggen är min beskrivning. Totalstyrelsen är bara en subjektiv spegelbild av den verkliga myndigheten. Sagoformen är också perfekt då den ger möjlighet att tolka karaktärer genom namnsättningen. Det har också visat sig att formen är bra för interaktivitet. Läsarna har kommit att bidra till sagan genom sina tolkningar av verkligheten och har bidragit till namnsättningar på figurer och företeelser. De har också skrivit in sig själva i sagan. Detta har gjort det mycket stimulerande. Jag kan egentligen inte se några nackdelar med sagoformen. Den passar bra ihop med anonymiteten.
Om att vara anonym:
Det skulle vara omöjligt tt vara öppet kritisk på Totalstyrelsen – förutom möjligtvis när det gäller vissa detaljfrågor. Anonymiteten är en förutsättning för bloggens existens.
Samtidigt är anonymiteten ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin sig. Vad jag vet är det ingen som känner till vem Gullan är. Jag har hört en del spekulationer, men många uttrycker att det är bäst att det inte kommer fram.
Om att peka ut personer som inte kan bemöta kritiken:
Jag tycker inte att mina inlägg är utpekande mot några andra än höga chefer. Jag försöker upprätthålla att bara vara ”utpekande” (dvs indirekt i sagans form) kritisk mot högre chefer, som jag anser får tåla det. Enskilda medarbetare ska inte behöva känna sig utpekade i en anonym blogg. Tonläget har kanske någon gång blivit lite hög i kommentarsfältet, men egentligen bara mot dem som gett sig in i leken. Pratarbetare hoppar ibland in och vispar runt och blir sedan upprörda över att de får mothugg. Det känns inte som en särskilt ömmande situation.. Det har krävt en hel del eftertanke vid publiceringen av kommentarer att försöka hålla denna linje. Kanske har jag inte alltid lyckats.
Om hur bloggen har tagits emot
Jag hade inte förväntat mig den starka respons som bloggen fått. Jag hade ingen erfarenhet av bloggosfären och var rätt osäker på om någon skulle lägga märke till den över huvud taget. Jag visste inte heller riktigt från början om jag ville att någon skulle göra det.. Men sedan började jag lite stapplande att göra vissa spridningsförsök. Första månaden hade bloggen kanske en eller två läsare och sedan small det bara till. Nu har bloggen i genomsnitt 180 läsare per dag. Det mest överraskande i läsarens reaktioner är tacksamheten som uttrycks. Många uttrycker att de känner sig mindre ensamma i sin frustration och mindre ”galna” i sina tolkningar av det som sker. Det har också kommit negativa reaktioner förstås – särskilt från pratavdelningen, som av någon anledning verka känna sig hotad av denna kanal. Ett tag blev stämningen i bloggen lite hotfull mot mig. Jag skulle vara rädd, man visste vem jag var osv… Detta gäller de ”interna” reaktionerna. Ännu mer förvånande är egentligen de positiva reaktionerna från personer som jag uppfattar som ”externa”. Några ser likheter från sig egen arbetsplats, några är tacksamma över debatt i Totalstyrelsens frågor, några tycker om mitt sätt att skriva.
Om bloggens effekter inne på Socialstyrelsen:
Jag tror att bloggen haft en viss effekt internt. Det är ju lite svårt att säga. Många saker kanske hade hänt ändå. Det är lätt att få hybris som bloggare också. Jag tror att en effekt är den interna debatten om takhöjden som väcktes till liv här under våren. Det blev nog omöjligt för ledningen att undvika den. Samtidigt är det en svår debatt för ledningen att föra. Det hjälper ju inte hur mycket de ropar att taket är högt om de inte visar det i handling. Vissa saker som har hänt i den delen är till exempel kommentarfältet på intranätet, chatt med ledningsgruppen (inte nytt i och för sig, men tajmingen kan ha haft med bloggen att göra), frågelåda om omorganisationen och intervju med Måns på intranätet om bloggen. Kanske har medvetenheten om att det är nödvändigt med en bra intern kommunikation höjts? Bloggen har troligen gjort en del nytta hittills. Främst i funktionen andningshål för frustrerade medarbetare, men också genom att visa för omvärlden hur det inre arbetet på myndigheten fungerar.
Syftet med bloggen inte är att minska förtroendet för Totalstyrelsen som myndighet. Jag vill tro att berättelser om verkligheten inte är farliga i sig. Och att tillit och förtroende är något man får om man förtjänar det. Om Totalstyrelsen förtjänar förtroende får den det. Det väcker mer misstankar och osäkerhet när man försöker dölja vad som händer. Jag har stor respekt för all god vilja och kunskap som arbetskamraterna har och allt seriöst arbete som utförs och tycker att Totalstyrelsen generellt sett förtjänar allmänhetens förtroende. Men precis som hos som alla andra myndigheter och verksamheter behöver verksamheten alltid diskuteras och granskas. Det finns säkert motsvarande förhållanden på andra arbetsplatser.
Gullan
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
