Hög personalomsättning gör arbetsmiljön sämre
Under 2022 hade Statens institutionsstyrelse en personalomsättning på 19,7 procent. En av de hårdast drabbade institutionerna är ungdomshemmet Ljungaskog utanför Örkelljunga, som tar emot flickor över 16 år. ”Personalomsättningen gör att jag inte får förutsättningar att utföra ett bra jobb”, säger behandlingspedagogen Ida Kjellqvist.
Morgonfrosten har just släppt och för en kort stund lyckas solen tränga igenom de tunga novembermolnen. I en hage betar en häst, annars råder stiltje i Ljungaskog denna morgon. Här, en knapp halvmil utanför Örkelljunga i norra Skåne, ligger ett av Statens institutionsstyrelses, SiS, ungdomshem. På Ljungaskog vårdas flickor över 16 år som omhändertagits med stöd av LVU, lagen om vård av unga. Många av flickorna har psykiatriska diagnoser, mår dåligt och lider av exempelvis självskadebeteende.
Förutom hage och stall består området av låga bostadshus med inhägnade små gårdar, en skolbyggnad och en administrativ byggnad. I den sistnämnda pågår ett möte för personalen där de just får veta att två av institutionens fyra avdelningar ska slås ihop, bland annat till följd av bemanningsproblem.
SiS har under flera år haft en hög personalomsättning och svårt att rekrytera nya medarbetare. Ljungaskog är ett av de hem som haft problem med detta. Institutionschefen Patrik Jansson berättar att omsättningen på personal ökade efter pandemin.
– Exakt vad det beror på vet jag inte, men vi är många som konkurrerar om kompetensen, säger han.
Sofia Borg, ett av STs arbetsplatsombud på Ljungaskog, konstaterar att omsättningen är hög bland både ordinarie personal och timvikarier.
– Det skapar osäkerhet och stress både bland flickorna som bor här och bland personalen, säger hon.
Ida Kjellqvist, som arbetar som behandlingspedagog, beskriver hur det leder till att verksamheten aldrig hinner landa.
– SiS är en bra och generös arbetsgivare när det kommer till utbildningar och kompetensutveckling. Problemet är att vi inte hinner arbeta efter de metoder vi fått lära oss, eller hålla i behandlingar som vi är anställda för att göra, eftersom vi måste täcka upp på alla plan i verksamheten på grund av personalbristen, säger hon.
Maria Emtfors, chef för sektionen för kompetensförsörjning och arbetsmiljö på SiS, tror att det är en beskrivning som stämmer in på flera håll inom myndigheten.
– Vi har en situation på vår myndighet där medarbetarna gör sitt allra yttersta. Det är många förändringar på gång, samtidigt som samhällsutvecklingen har ökat kraven på oss. Men min bild är att mycket går mot det bättre, även om det är mycket arbete för många just nu, säger hon.
Chefen på Ljungaskog, Patrik Jansson, håller med om att den höga personalomsättningen är negativ och att det behövs mer stabilitet i arbetsgrupperna. Samtidigt påpekar han att Ljungaskog inte har haft full beläggning den senaste tiden och att när aktiviteter och behandlingar blivit inställda har det främst berott på sjukdom i arbetsgruppen.
– Sjukdom kan påverka sådana saker i det korta perspektivet, men i ett längre perspektiv skulle jag inte säga att behandlingen påverkats, säger han.
Enligt Patrik Jansson görs en hel del satsningar inom Statens institutionsstyrelse för att minska personalomsättningen. En sådan satsning är att varje institution ska få en egen HR-generalist som ska avlasta cheferna med personalrelaterade frågor.
– Vi fick en HR-generalist i augusti och jag hör redan att cheferna känner sig avlastade, säger han.
Att Ljungaskog har en tuffare bemanningssituation i dag än för några år sedan tror Sofia Borg och Ida Kjellqvist har flera orsaker. Bland annat att arbetet i större utsträckning präglas av ungdomarnas psykiatriska diagnoser och att våldet ökat drastiskt.
– Vi har en väldigt utsatt arbetssituation och får stå ut med sådant som inte förekommer i samhället utanför, menar Sofia Borg.
Både hon och Ida Kjellqvist tillhör den minskande gruppen ”oldtimers” på Ljungaskog. De har arbetat på institutionen i sex respektive tio år.
– Men det är inte många oldtimers kvar nu, säger Sofia Borg, som utan att tveka svarar ja på frågan om hon själv någon gång funderat på att sluta.
Att så många erfarna kollegor slutat har fått konsekvenser.
– För ett tag sedan hade vi en situation på en avdelning där den som jobbat längst hade varit anställd i ett halvår och var den som skulle leda arbetet på den väldigt konfliktfyllda avdelningen. Det är ju bortom all rimlighet!
Sofia Borg tror att en anledning till den höga personalomsättningen är att lönerna är dåliga, men lyfter också fram hur personalen på SiS tas om hand av arbetsgivaren.
– Omvårdnaden och uppskattningen av personalen är otroligt dålig, säger hon och poängterar samtidigt att kritiken inte är riktad mot den egna institutionen utan mot myndigheten i stort.
Ida Kjellqvist håller med.
– Vi har en kamratstödjargrupp och möjlighet till samtal hos Previa. Men det är bara om vi råkat ut för hot och våld. I övrigt förväntas vi bara köra på utan uppskattning eller gehör, säger hon.
På Statens institutionsstyrelses HR-avdelning är detta frågor man uppmärksammar och arbetar med, menar Maria Emtfors. Hon framhåller att myndigheten särskilt fokuserar på återkoppling i ledarskap och medarbetarskap.
– Det är viktigt för oss att varje medarbetare känner till sitt uppdrag och kan få återkoppling på det man gör på sitt arbete för att kunna utvecklas, säger hon.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
