Bild: Kegen Lorentzon

Hennes roman ger en kritisk bild av Kriminalvården

INTERVJU2024-09-04

Hallå där, Fanny Klang, tidigare anställd inom Kriminalvården som i september utkommer med romanen ”Sluten anstalt”.

Av:  Erika Walukiewicz

Varför skrev du boken?

– Jag läser mycket, och innan jag skulle börja jobba inom Kriminalvården letade jag efter en skildring av hur det är att jobba där, men hittade ingenting. Det fanns några diktsamlingar av tidigare intagna och information på Kriminalvårdens hemsida, men den är ju ganska vinklad. Så jag har skrivit den bok jag själv hade velat läsa.

Boken skildrar en myndighet i fritt fall, präglad av resursbrist och maktmissbruk. Ligger skildringen nära dina egna erfarenheter?

– Ja, absolut. Det är en roman, personerna som skildras finns inte på riktigt men dynamiken finns. Ingenting i boken är helt gripet ur luften, allt har hänt även om jag inte har varit med om allting personligen. Tyvärr tror jag inte att Kriminalvården är den enda myndighet som har de här problemen, men det blir extra allvarligt när man har en sådan makt över människors liv, det får väldigt stora konsekvenser för de intagna och för samhället. De allra flesta intagna kommer ut igen och Kriminalvården har ett stort ansvar för vad de då har för syn på myndigheter och om de har skaffat sig ett ännu större kriminellt nätverk.

Vad upplever du som det största problemet?

– Grunden till många problem är tystnadskulturen. Om man inte känner att man kan prata med sina kollegor eller lita på sina chefer blir det en nedåtgående spiral. Det här går ut över de intagna, resultatet blir att personalen säger nej i stället för ja för att skydda sig själva och inte riskera att få skäll uppifrån. Det går rakt emot Kriminalvårdens syfte att de intagna ska komma ut som bättre människor. Det är svårt att bli en bättre människa om man hela tiden får nej på att ringa familjen eller ta emot besök. Det finns en dissonans mellan vad man säger och vad man gör, värdeord som ”Bättre ut” ligger enormt långt ifrån verkligheten inne på anstalterna. Jag jobbade inom Kriminalvården i tre år och har ingen aning om hur man ska jobba för ”Bättre ut”. Men det finns undantag, jag har jobbat på ställen där det är högre i tak och finns tillit till de anställda. De är i minoritet, men de finns.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

ÄMNEN:

Kriminalvården
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA