Tidigare chef kritisk till hur polisreformen genomfördes
Grundidén till den stora polisreformen 2015 var rätt, men därefter begicks ett par allvarliga fel, menar den tidigare chefen för rikskriminalpolisen, Klas Friberg. I en ny bok ger han sin bild av omorganisationen.
Klas Friberg var polischef i 30 år. I rollen som författare är han dock oprövad. När Publikt når honom har han ännu inte hunnit se den tryckta upplagan av debutboken, som han skrivit tillsammans med kommunikatören Mats Paulsen.
– Han har ställt många frågor som hjälpt mig komma ihåg vissa saker. En del av dem har jag velat glömma, men nu kom de med för att det ska bli en bok som gör skillnad, säger Klas Friberg.
Från 2010 till 2013 var han chef för Rikskriminalpolisen och senare länspolismästare för Västra Götalands län. En viktig del i hans bok Särskilda händelser berör den stora polisreformen 2015.
Själva grundtanken var han positiv till: att Polisen skulle bli en myndighet i stället för de tidigare 23.
Men redan under utredningsarbetet insåg Klas Friberg att den nya organisationen skulle försämra möjligheterna att hantera grov organiserad brottslighet. Under ett möte med regeringens genomförandekommitté, där han deltog som sakkunnig, ställde han frågan om kommittén var medveten om det. Efter en stunds tystnad kom svaret: ”ja”.
– Allt med reformen gick inte fel, men två viktiga saker. Det ena var att vi bröt upp fungerande kriminalavdelningar i storstäderna, för att de skulle flyttas ut. Då tappade vi mycket kunskap i hur man jobbar utrednings- och spaningsmässigt mot grov organiserad brottslighet, säger Klas Friberg.
Det andra felet var att alla avdelningar blev nationella.
– Det har lett till en centralisering och en byråkratisk organisation – det vill säga just det som reformen fastslog att vi inte skulle syssla med.
Du skriver att du var öppet kritisk mot reformen, som i mötet med genomförandekommittén, men att du till slut ändå tystnade. Varför blev du tyst?
– För att jag uttömt mina möjligheter att påverka frågan.
Polisen beskylls ofta för tystnadskultur. Blev du också offer för den?
– Nej, det vill jag inte säga. Det var mer rationellt än så: Jag hade talat om för dem som skulle besluta – för det var inte mitt beslut – att reformen i den delen var obra för verksamheten, och de lyssnade inte på mig. Då hade jag två val: att gå hem eller vara kvar och göra så gott jag kunde efter de givna förutsättningarna.
I sin bok skriver Klas Friberg att han med facit i hand ibland ångrar sig att han där och då inte reste sig och slutade inom Polisen. I stället stannade han. Ett beslut han reflekterat över sedan dess. Å ena sidan gick han emot sin övertygelse. Å andra sidan genomförde han och hans medarbetare mycket bra polisarbete efter det, resonerar Klas Friberg.
Gjorde reformen att förutsättningarna för medarbetarna att utföra sitt jobb blev bättre eller sämre?
– Man får nog dela upp det i tid. Under det första året blev det svårare – vilket är ganska naturligt i en så stor omorganisation där också alla chefer fick söka om sina jobb. Det skapade en osäkerhet, så förutsättningarna var inte de allra bästa inledningsvis.
I dag finns det dock tecken på att Polisen närmar sig det som var målet med reformen, menar Klas Friberg: att finnas närmare medborgarna. Likaså att man jobbar med så kallad tillitsbaserad styrning, som bygger på att ledningen har förtroende för medarbetarna och ger dem tydliga mandat, långsiktiga mål och bra förutsättningar att klara dem.
I reformens inledande skede blev det dock tvärtom – byråkratin växte.
Du skriver att ett stort problem var att det blev ”new public management i kubik”. Vad menar du med det?
– Tanken var som sagt att vi skulle jobba tillitsbaserat. Men i och med att vi fick nationella avdelningar flyttades ansvaret upp till huvudkontoret i Stockholm och mindre delegerades ut i landet. Gör man så föder det byråkrati, eftersom man i all välmening vill styra sådant som händer långt ut i organisationen. Det blir långa led mellan beslutsfattare och utövare, och det gagnar varken arbetsglädje eller kreativitet.
New public management, NPM, ett begrepp för en mer resultatinriktad styrning av offentlig sektor, lanserades för att öka effektiviteten. Klas Fribergs uppfattning är att NPM i praktiken ger precis motsatt resultat – ökad byråkrati.
Så hur upplevde medarbetarna polisreformen?
– Många fick ju byta organisatorisk hemvist, eftersom vi minskade antalet nivåer och tog bort nivåer av chefer. Det var nedsidan inledningsvis. De upplevde att varken de eller cheferna längst ut hade mycket att säga till om, utan att det blev en organisation där man ständigt tittade uppåt.
Även stödfunktioner som ekonomi, HR och kommunikation påverkades av reformen – något du är kritisk till. Hur skulle du ha velat att stödfunktionerna hade fungerat?
– Man borde ha tänkt precis tvärtom. Att man bemannat stödfunktionerna utifrån kärnan: mer makt till lokalpolisområdena och att de lokala områdena skulle få stöd därute. Att endast ett litet antal skulle sitta på huvudkontoret. Då hade de som jobbade i verksamheten hjälpts av stödet och tyckt att det var roligare att arbeta.
Klas Friberg säger att han värdesatte samarbetet med ST högt under sina år som polischef, och menar att det fungerade ”bra och konstruktivt”, även under tiden för omorganisationen.
– Det är viktigt att lyssna på de fackliga organisationernas synpunkter eftersom de verkligen bär arbetstagarnas synpunkter.
Vad hade krävts för att omorganisationen skulle bli lyckad?
– Det enkla svaret är att vi, vi i genomförandekommittén framför allt, skulle ha följt det övergripande direktivet som fanns. Det vill säga försiktighetsprincipen. De betyder att man inte ska ändra på verksamhet som redan fungerar. Nu ändrade man på det mesta, även det som var bra, exempelvis kriminalpolisverksamheten.
Då, inför reformen, valde du att stanna i den nya organisationen och jobba efter vad du själv tyckte var bäst. Vilket ansvar har du för hur det blev?
– Jag har ju någon typ av kollektivt ansvar, både för det som blev bra och det som blev mindre bra. Jag tycker att vi kom ganska långt i att jobba tillitsbaserat i region Väst och det är något jag är stolt över.
Även om Klas Friberg är kritisk till hur reformen genomfördes vore det fel att backa nu och gå tillbaka till den gamla ordningen, anser han.
– För nu har man fått i gång allt. Men då skulle man ha avvaktat med en sådan förändring, när man också såg hur den grova organiserade brottsligheten hade börjat växa.
Det är också ett av budskapen han har med boken: Att den som står inför att genomföra en omorganisation ska tänka sig för två gånger.
Det är snart tio år sedan polisreformen infördes. Hur tror du att vi i framtiden kommer att minnas den?
– Om minnet ligger hos de anställda så är det nog inte förknippat med några ovationer. Det var en jobbig tid för både ledningen av svensk polis och för många som jobbade. Sättet reformen gjordes på blev för omvälvande. Däremot tror jag de flesta tycker att det var bra att det blev en myndighet, säger Klas Friberg.
Lång karriär som polischef
Klas Fribergs karriär:
2010–2013 Chef för Rikskriminalpolisen i Stockholm
2013–2014 Länspolismästare Polismyndigheten för Västra Götalands län.
2015–2018 Regionpolischef för Polisregion Väst
2018–2021 Chef för Säkerhetspolisen
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
