EUs vakande öga
EUs rättssamarbete drogs igång med blixtfart efter terrorrattacken i New York den 11 september 2001. Syftet är att bekämpa terrorism och grov brottslighet. Men frågan är om utvecklingen kan ha gått alltför fort.
Idag kan svensk polis göra husrannsakan, beslagta bevismaterial och frysa en persons bankkonton på uppdrag av polisen i ett annat EU-land. Och det kan ske utan att det eventuella brottet existerar i svensk lag.
Det är konsekvensen av att Sverige håller på att släppa principen om dubbel straffbarhet – att polis bara verkställer beslut från utländska myndigheter om brottet också är straffbart enligt svensk lag.
Legalitetsprincipen
Chefs-JO Mats Melin har vid flera tillfällen kritiserat att Sverige släppt kravet på dubbel straffbarhet.
– Att medverka till att någon straffas i en annan stat eller utsätts för tvångsmedel för något som inte är brottsligt enligt svensk rättsuppfattning, strider mot legalitetsprincipen. Den innebär att man kan straffas bara om det finns en tydlig bestämmelse i lag som säger att det man gjort är brottsligt.
Rättssystemet och synen på vad som är ett brott ser olika ut i de 25 medlemsländerna, påpekar han.
– Till exempel var det inte länge sedan rättsskipningen i de forna östländerna styrdes av centralkommittén. Och i Grekland är hädelse straffbart. Vi avskaffade brottet för hundra år sedan.
Enligt Mats Melin går Sverige dessutom längre än vad EU-samarbetet kräver, till exempel när det gäller husrannsakan och beslagtagande av bevis.
Han tror att det beror på att Sverige vill visa framfötterna på terroristbekämpningens område.
– Det är lite anmärkningsvärt för ett land som i övrigt har en ganska ljum inställning till EU-samarbetet, säger han.
Mats Melin tycker att det är viktigt att EU-länderna samarbetar för att bekämpa grov brottslighet.
– Men jag skulle föredra en harmonisering som ger en minimistandard på straffrättens område i alla EU-länder.
Efter 11 september
Inriktningen på det polis- och straffrättsliga samarbetet utmejslades vid ett möte i Tammerfors 1999. Men arbetet tog fart först efter terrorrattacken mot World Trade Center den 11 september 2001.
En europeisk arresteringsorder, ett rambeslut om bekämpande av terrorism och Eurojust, ett samarbete mellan medlemsländernas åklagare, arbetades fram i blixtfart.
– Hela lagstiftningsarbetet för att få fram arresteringsordern tog två månader. Det fanns inte tillräckligt med tid för eftertanke, anser Mats Melin.
Arresteringsordern innebär att Sverige på begäran av ett annat EU-land ska lämna ut en brottsmisstänkt medborgare. I lagen finns ett 30-tal grova brott uppräknade, som terrorism, mord och våldtäkt.
Men också brott med mer vagt innehåll, som till exempel IT-brott, deltagande i en kriminell organisation och hjälp till olaglig inresa. För de uppräknade brotten ställs inga krav på dubbel straffbarhet.
– Går lagstiftningen för snabbt förlorar man i noggrannhet och precision. Hade det funnits mer tid hade det varit möjligt att utmejsla de lösligare brottskategorierna mer precist.
Redan 1994 inrättades embryot till Europol, det europeiska polissamarbetet. Vid kontoret i Haag jobbar idag 490 personer från medlemsländernas polis, tull och migrationsmyndigheter. Till sin hjälp får de snart ett gigantiskt kriminalunderrättelseregister.
Samarbetet fördjupas
När registret, kallat EIS (European Information System), är fullt utbyggt blir uppgifter som läggs in i det svenska kriminalunderrättelseregistret tillgängliga i hela EU.
Och arbetet med att fördjupa det rättsliga samarbetet fortsätter. Idag finns 22 arbetsgrupper inom ministerrådet som bereder frågorna.
Den 2 juni förväntas ministerrådet anta gemensamma regler om rättshjälp och bevisupptagning. Därefter står ett svenskt förslag om att förenkla informationsutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna på tur.
Ett starkt kritiserat förslag från Sverige, Frankrike, Irland och Storbritannien om att lagra all data- och telefontrafik behandlas också vid rådsmötet den 2 juni.
Trafikuppgifter om e-post, sms, fax, telefonsamtal och vilka webbplatser som besökts ska lagras i ett till tre år för att vid behov vara åtkomliga för de brottsbekämpande myndigheterna.
Det är inte innehållet i meddelandena som ska lagras, utan uppgifter om med vem, när och var kommunikationen har ägt rum. Förslaget har väckt protester från bland andra EUs dataskyddschefer. De anser att det kränker den personliga integriteten och strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Charlotte Cederschiöld, moderat EU-parlamentariker, kallar förslaget »Bodströms storebrorslagstiftning«.
– Det skapar ett demokratiskt underskott, strider mot de mänskliga rättigheterna och bör inte genomföras, säger hon.
Dessutom strider förslaget mot EUs proportionalitetsprincip, hävdar Charlotte Cederschiöld. Den innebär att en åtgärd måste stå i proportion till de problem den är avsedd att undanröja – i det här fallet att bekämpa grov brottslighet.
– Lagstiftningen skulle i praktiken göra alla medborgare till kriminella. Det är sorgligt att vi som internationellt anses stå upp för mänskliga rättigheter blir det land som är först med att kränka de mänskliga rättigheterna.
Det mesta talar för att EU-ländernas justitieministrar träffar en politisk överenskommelse om att anta inriktningen i förslaget den 2 juni.
EU-parlamentet behandlar förslaget den 7 juni. Det har beretts i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter där samtliga partigrupper är emot. Men parlamentet har ingen beslutanderätt då polissamarbetet är mellanstatligt.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg förklarar att hon är oerhört orolig över att EUs brottsbekämpning i allt större utsträckning innebär integritetskränkande åtgärder.
– Med förslaget om att lagra trafikdata närmar vi oss Orwells 1984. Varje litet steg kan förefalla oskyldigt men sammantaget blir det ett sluttande plan, säger hon.
EU:s nya fördrag
Om den nya konstitutionen antas blir det lättare att genomföra förändringar på det rättsliga området.
Besluten ska då inte längre tas i enhällighet, utan med kvalificerad majoritet. Det innebär att de enskilda medlemsländerna förlorar sin vetorätt.
FRÅN JORDEN TILL MÅNEN
Sagt om konsekvenserna av att lagra all tele- och datatrafik:
”Om alla trafikuppgifter som förslaget omfattar verkligen måste bevaras kommer det redan med dagens trafik att innebära en datamängd på 20 000 – 40 000 terabyte i en stor Internetleverantörs nät. Denna datavolym motsvarar ungefär fyra miljoner kilometer fyllda pärmar – vilket dessutom motsvarar tio dokumentberg som skulle sträcka sig från jorden till månen. Med dessa väldiga datamängder skulle det med aktuell teknik och utan extra investeringar ta 50 – 100 år att göra en enkel sökning.”
Parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter i sitt förslag till betänkande.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
