Besparingar äts upp av förtidspensioner
Minskade utgifter för sjukpenning står för närmare hälften av statsbudgetens sparbeting nästa år. Men besparingen vägs nästan helt upp av ökade kostnader för förtidspensioner.
Några veckor före vårpropositionen föreslog regeringen åtgärder för bättre rehabilitering så att människor kan komma tillbaka till arbetet snabbare. Och i vårbudgeten understryks nödvändigheten av ett mänskligare arbetsliv.
Men några idéer om hur arbetslivet bör förändras för att förebygga ohälsa finns ännu inte, sådana utlovas först till höstens budgetförslag. De förslag regeringen och samarbetsparterna nu kommit överens om är enbart inriktade på att minska statens utgifter för de sjuka. Av besparingarna på 5 miljarder kronor i år och 11 miljarder kronor nästa år ska uppemot hälften tas från sjukkostnaderna.
Arbetsgivarnas sjuklöneperiod förlängs från 14 till 21 dagar från 1 juli, sjukpenningen minskas med 2,4 procent, arbetslösa personers sjukersättning sänks till a-kassenivå och den planerade höjningen av taket i sjukförsäkringen senareläggs.
De här åtgärderna innebär 5 miljarder kronor i minskade statliga utgifter. Men samtidigt ökar utgifterna för ohälsan med 4,4 miljarder kronor, beroende på att fler än man tidigare räknat med kommer att få aktivitets- eller sjukersättning (det som tidigare hette förtidspension).
Totalt sett fortsätter sjukkostnaderna att öka sin andel av den statliga budgetkakan, enligt regeringens bedömningar för de närmaste åren. År 2006 beräknas andelen bli 15,2 procent, hisnande 137 miljarder kronor.
Regeringen hoppas förstås att den kalkylen ska kunna påverkas med nya batterier av åtgärder. I höstens budgetproposition kommer bland annat det sedan länge aviserade förslaget om ekonomiska drivkrafter för ett mer hälsosamt arbetsliv.
Systemet ska införas redan vid årsskiftet, och inriktningen är följande:
• Reglerna ska omfatta hela arbetsmarknaden – alltså inte bara offentliga sektorn som föreslagits tidigare.
• Arbetsgivarna ska betala en del av sjukersättningen efter sjuklöneperioden.
• Det ska löna sig för arbetsgivarna att få ned sjukkostnaderna.
• Modellen ska anpassas till gällande kollektivavtal.
• Ett småföretagarskydd följer med förslaget, motsvarande det som föreslagits inför den förlängda arbetsgivarperioden.
• Eventuellt införs sanktioner mot arbetsgivare som inte lämnar kompletta rehabiliteringsunderlag till försäkringskassan.
Tidigare förslag om ekonomiska drivkrafter, till exempel utredaren Jan Rydhs tanke att förlänga arbetsgivarperioden till 60 dagar, har fått kritik på grund av risken att äldre och sjukliga utestängs från arbetslivet i ännu högre grad än i dag. Regeringens enda kommentar i vårbudgeten är att ”särskild uppmärksamhet” måste riktas mot dessa grupper.
Andra förannonserade förslag:
• Det förebyggande arbetet mot ohälsa stärks genom satsningar på företagshälsovården och tillsynen på arbetsmiljöområdet.
• Det ska bli lättare för försäkringskassan att sätta ned eller dra in ersättningen till sjukskrivna som inte själva bidrar till sin rehabilitering.
• Frågan hur länge man kan ha sjukersättning ska få en lösning. I förra årets budgetförslag föreslogs högst tre år i taget, men det visade sig att de arbetsrättsliga konsekvenserna behövde analyseras mera.
Redan nu föreslås ett särskilt anställningsstöd för långtidssjukskrivna. Det ska administreras av Ams och omfatta i genomsnitt 3 000 personer.
Stödet ges i form av en tidsbegränsad lönesubvention för den som får ett jobb hos en annan arbetsgivare, och kan bara ges när arbetsgivarens rehabiliteringsansvar har förts över till försäkringskassan.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
