Åldersdiskriminering förbjudet i Sverige
En ung person som har kortare semester än äldre kollegor kan stämma arbetsgivaren för åldersdiskriminering. Det finns visserligen ingen lag att hänvisa till, men enligt EG-domstolen är åldersdiskriminering en ”allmän rättsprincip” i EU.
Kollektivavtal som ger olika lång semester beroende på ålder kan vara diskriminerande och fällas i domstol, liksom kravet att gå i pension vid en viss ålder, enligt Susanne Fransson, forskare på Arbetslivsinstitutet.
Detta trots att Sverige inte har lagstiftat mot åldersdiskriminering. Sverige är det enda EU-land som ännu inte infört EUs arbetslivsdirektiv. Det slår fast att människor ska behandlas lika oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Sverige har fått dispens för införandet till 2 december i år, men inte heller då kommer det att finnas en sådan lag.
Det beror på ett omfattande utredningsarbete gjorts för att samla alla diskrimineringslagar till en lag. Den är tänkt att genomföras först sommaren 2008, och där ingår ett förbud mot åldersdiskriminering.
Men redan i dag kan enskilda personer i Sverige kräva sin rätt enligt direktivet. Det beror på att EG-domstolen i det så kallade Mangoldmålet uttalade att förbudet mot åldersdiskriminering är en allmän rättsprincip i unionen. Nationella domstolar ska inte tillämpa det egna landets lagar om dessa strider mot förbudet, enligt domstolen.
– Politikerna kunde ju ha förutsett det här och tillsatt en särskild utredning om åldersdiskriminering, säger Susanne Fransson. Det allvarliga är att svenska arbetsgivare och fackliga företrädare inte är införstådda med vad som gäller.
Domstolens uttalande innebär att både offentlig- och privatanställda kan stämma arbetsgivaren. En enskild person kan också stämma Sverige inför EG-domstolen, om hon eller han tycker sig ha lidit en skada av att Sverige inte infört direktivet i tid.
Ytterligare en risk för den svenska regeringen är att EU-kommissionen kan stämma Sverige för att man inte förbjudit åldersdiskriminering.
Att människor behandlas olika i arbetslivet på grund av ålder behöver inte alltid anses vara diskriminerande. Men undantagen måste vara ”nödvändiga och lämpliga” samt inskrivna i lag.
Avtal som ger äldre anställda längre semester än yngre är ett exempel på regler som ligger dåligt till vid en domstolsprövning, anser Susanne Fransson.
– Där ser man tydligt att det bara handlar om ålder, och då är det i så fall fråga om direkt diskriminering.
Däremot tror hon inte att den svenska Arbetsdomstolen skulle komma fram till att principen sist in – först ut i lagen om anställningsskydd är åldersdiskriminerande.
– Det skulle vara så systemförändrande. Men principen är också ifrågasatt politiskt, och man kan tänka sig att den nuvarande regeringen får luft under vingarna i den frågan.
TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär är tveksam till om semesteravtal som tar hänsyn till ålder är diskriminerande. Om äldre kan orka med arbetslivet längre tack vare fler semesterveckor är det ett sakligt skäl, anser han.
– Men man kan ifrågasätta regler som säger att anställningsskyddet och en del förmåner upphör vid en viss ålder.
TCO har i sitt remissyttrande till Diskrimineringsutredningen välkomnat ett förbud mot åldersdiskriminering. Organisationen anser dock att det måste få finnas undantagsregler som gynnar såväl yngre som äldre.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
