Viktigt dra nytta av högst utbildade
Statens myndigheter kan bli bättre på att utnyttja den kunskap forskarutbildade kan tillföra. Lika viktigt är att doktorerade som vill göra karriär inom akademin har möjlighet att göra det utan att hindras av dåliga villkor.
Lång träning i ett kritiskt förhållningssätt, expertis i att granska på djupet och omfattande sakkunskap. Den som doktorerat har kompetens som inte bara kommer till nytta inom akademin utan också på andra arbetsplatser. Det borde fler arbetsgivare inse.
Statliga myndigheter är bättre än många andra på att anställa personer med forskarexamen. Det är inte överraskande att flera expertmyndigheter har en mycket hög andel bland sina medarbetare – vilket syns i den statistik som Publikt tagit fram i detta nummer. Men även andra slags statliga verksamheter är en viktig arbetsmarknad för forskarutbildade.
Trots det kan även statliga arbetsgivare bli bättre på att se och värdesätta vad anställda som doktorerat kan bidra med. Behovet av kvalificerat utredningsarbete ökar. Och många myndigheter skulle vinna på tätare kontakt med den akademiska forskningen.
Högutbildade medarbetare kan med sina perspektiv och kunskaper också bidra till att utveckla verksamheten som helhet. Myndigheter som står under ett hårt tryck att ständigt nå bättre resultat med begränsade resurser kan dra stor nytta av deras granskande och analytiska blick. Det är viktigt att utveckla en arbetsplatskultur där ett sådant förhållningssätt värdesätts.
Samtidigt som arbetsmarknaden i stort behöver bättre kunskaper om forskarutbildningen, behöver också forskarutbildningen ge bättre kunskaper om arbetsmarknaden utanför högskolan. Lärosätena måste anpassa sig till en utveckling där allt fler forskarutbildade går vidare till andra slags arbetsplatser i stället för att göra en traditionell forskarkarriär. Den som doktorerar bör under utbildningen rustas för möjligheten att arbeta utanför akademin – och få chans att knyta kontakt med potentiella arbetsgivare.
Men att det ska finnas en tydlig väg från högskolan till andra arbetsplatser betyder inte att någon ska behöva känna sig tvingad att ta den. I den aktuella ST-rapporten Disputerad – och sen då?berättar några forskarutbildade om sitt val att söka sig utanför den akademiska världen för att få bättre arbetsvillkor och större trygghet. Småbarnsföräldrar vittnar om svårigheterna att förena forskarkarriär med familjeliv.
Det är olyckligt – och ett stort slöseri med resurser – om de som gått en lång forskarutbildning inte ser praktisk möjlighet att välja den karriärväg där de bäst kommer till sin rätt yrkesmässigt. Därför är det helt nödvändigt att förbättra arbetsmiljön och stärka tryggheten för dem som arbetar med forskning och undervisning på universitet och högskolor.
De kunskaper forskarutbildningen ger behövs i alla delar av samhället – inom akademin, men också i industrin, tjänstesektorn och den offentliga förvaltningen. Om Sverige även i framtiden ska vara ett blomstrande land, där samhället utvecklas och nya idéer föds, så behöver vi skapa bästa möjliga förutsättningar för alla att bidra på bästa sätt i arbetslivet. Det gäller också de allra högst utbildade.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
