Värna friheten i staten
Med lovvärd tydlighet har Mats Odell stått upp för en rättssäker förvaltning. Av samma skäl bör han vara försiktig med att rucka på myndighetschefernas anställningsskydd.
Det är inte varje sommar vi får en livlig debatt om statsförvaltningen. Men en sådan följde i spåren på den opinionsstorm som under sommaren drabbade Gotlands landshövding Marianne Samuelsson.
Det som väckte vrede var en inspelning där hon tycktes förespråka särbehandling av en företagare med hänsyn till hans betydelse för sysselsättningen på ön. När landshövdingen hävdade att hon var »lockad i en fälla av en illojal medarbetare« väckte det ytterligare frågor.
Situationen blev ohållbar. Efter ett samtal med Mats Odell, den minister som ansvarar för den statliga förvaltningen, fick Marianne Samuelsson lämna sin post.
Det kräver måhända inte så stort kurage att sparka en av sina underställda som genom oskicklighet och dåligt omdöme hamnat i blåsväder. Vad Mats Odell däremot förtjänar beröm för, var att han samtidigt så tydligt slog fast de principer som händelserna satt i fråga. Med kraft hävdade han allas likhet inför lagen och den grundlagsfästa meddelarfriheten.
Det var ett viktigt besked för Urban Westerlind, tjänstemannen som vägrat signera beslutet som enligt honom gick emot reglerna. »Vilken lättnad!« tänkte han, berättar han i ST Press.
Men det var också en lika glasklar som välkommen signal till andra statligt anställda: Reglerna ska följas – och det är rätt att säga ifrån om de bryts.
Även efterspelet har väckt debatt.
Liksom andra myndighetschefer som fått lämna sitt uppdrag i förtid blir
Marianne Samuelsson nu generaldirektör i Regeringskansliet. Och behåller sin lön, vilket upprör många.
Det är lätt att hålla med om att toppchefer bör förlora jobbet om de misssköter sig. Opinionsvinden har fått Mats Odell att tala om en översyn av myndighetschefernas anställningsvillkor.
Men en förändring bör övervägas noga, eftersom nya regler också kan missbrukas. En regering som gått till val på att stoppa politiska tillsättningar av chefer i staten bör vara försiktig med att underlätta politiska avsättningar.
För det är trots allt sällsynt att de personer regeringen utnämnt gör bort sig så grundligt att det kan betraktas som grund för uppsägning. Däremot är det inte alldeles ovanligt att kompetenta generaldirektörer upplevs som obekväma.
Chefernas särskilda anställningsskydd har sin grund i den svenska traditionen med självständiga myndigheter som ska stå fria från påtryckningar.
Marianne Samuelsson ska givetvis inte ta särskild hänsyn till en enskild
företagare när länsstyrelsen fattar beslut. Men inte heller ska hon och hennes kolleger behöva snegla på vad regeringen tycker i en fråga.
Även detta är en viktig princip som är satt under press. Men värst drabbade är inte de högsta cheferna utan de medarbetare som befinner sig längst ned i hierarkin. När en statlig anställning blir alltmer osäker och näringslivets krav på följsamhet med ledningen smyger sig in i förvaltningen kan det vara svårt att stöta sig med makten.
Därför bör Mats Odell följa upp sina tydliga besked med åtgärder för att stärka tryggheten för statens tjänstemän. Det är betydligt viktigare för att värna en professionell förvaltning än att försvaga tryggheten för dess högsta chefer.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
