Uteblivna resurser skjuter den viktiga reformen i sank
När fack och arbetsgivare kom överens om nya regler för anställningsskydd och omställning var ett nytt studiestöd en viktig del av uppgörelsen. Facken hade inte accepterat ett försvagat anställningsskydd om inte staten lovat att skjuta till medel för att ge arbetstagare möjlighet att utveckla sin kompetens och bli mer attraktiva på arbetsmarknaden.
Och pengarna till omställningsstudiestödet kom. Men inte de resurser som krävs för att administrera det.
Därför är det nya stödet både en succé och en katastrof på samma gång.
En succé, eftersom antalet sökande har överträffat alla prognoser. Centrala studiestödsnämnden, CSN, räknade med 18 000 ansökningar för hela 2023. Mer än dubbelt så många har hittills sökt stödet.
En katastrof, eftersom CSN inte fått förutsättningar att handlägga stormfloden av ansökningar. Som medarbetarna berättar när Publikt i detta nummer besöker kontoret i Visby försvåras arbetet dessutom av att reglerna är komplexa, vilket CSN varnade för redan innan de klubbades.
Just nu väntar mer än hälften av årets sökande fortfarande på besked. Det har sedan länge stått klart att det krävs fler handläggare för att hantera situationen.
CSN har klargjort läget och begärt ett ekonomiskt tillskott. Men regeringen har inte velat lyssna på det örat. Några nya pengar har det inte blivit, i stället har myndigheten uppmanats att göra ”effektiviseringar” och ”omprioriteringar”.
Men det har CSN redan gjort. Det räcker inte. Det räcker inte ens för att göra det möjligt att betala ut hälften av årets budgeterade stöd. Kommer det inga tillskott blir problemen ännu värre de kommande åren.
Under tiden har medierna fyllts av arga människor som vill få veta om de har råd att påbörja den utbildning de sökt. Någon har sålt sin bostad i väntan på ett besked, andra tackar nej till sina platser.
Så var det definitivt inte tänkt att den hyllade reformen för att öka svenskarnas anställningsbarhet skulle fungera.
Tyvärr riktas de drabbades ilska inte enbart mot de ansvariga politikerna – även handläggarna på CSNs kontor i Visby får känna av den. Ändå kämpar de för att beta av högarna av ansökningar, i en tuff arbetsmiljö.
Regeringens agerande är ett svek mot de medarbetare på en underbemannad myndighet som riskerar sin egen hälsa. Det är ett svek mot de fackliga organisationer som skrev på ett avtal i tron att staten skulle leverera sin del. Och det är ett svek mot de många människor som utlovats en möjlighet att skaffa sig en eftertraktad kompetens, men sedan inte fått stödet i tid.
Nu måste regeringen göra vad som borde gjorts för länge sedan: ge CSN de resurser som behövs. Det finns ingen tid att förlora.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
