Svik dem inte!
Med ett löfte till de anställda vid försäkringskassorna att nå samma lönenivåer som inom staten avslutades årets avtalsrörelse för STs del.
Lönerna för försäkringskassornas folk blev den stora stridsfrågan för ST. Kravet på att deras löner skulle höjas för att jämställas med motsvarande tjänster i staten, var för ST en självklarhet.
I dag är det uppseendeväckande stora löneskillnader mellan grupperna.
Hälften av personalen vid kassorna har löner som är 20–25 procent lägre än för statligt anställda med motsvarande jobb.
ST pekade i förhandlingarna med rätta på orimligheten i dessa skillnader, nu när försäkringskassorna förstatligas.
Arbetsgivarnas kallsinniga inställning och följande medling stärkte utan tvekan den fackliga fronten; försäkringskassepersonalen var beredda att ta till strid för att trumfa igenom kraven.
Förhandlingsknuten löstes genom en överenskommelse mellan ST och Försäkringskassans nya generaldirektör Curt Malmborg. Den innebar enligt ST att »medellönen för olika grupper ska vara i nivå med jämförbara grupper inom staten« och »övriga grupper ska ha normal löneutveckling i förhållande till staten ».
ST ser överenskommelsen med Curt Malmborg som ett löfte. Garantin för att löftet ska hållas är Malmborgs eget stora intresse av trovärdighet, menar ST.
Tyvärr tycks Curt Malmborg, så här några veckor efter avtalet, ha blivit mer svävande på målet, vilket framgår av vår intervju med honom i tidningen.
Han säger sig vara överens med ST om att göra en kartläggning och klassificering på Försäkringskassan »för att se om de anställdas medellöner avviker från jämförbara grupper medellöner inom staten. Gör de det, är det rimligt att åtgärda obalansen«.
Observera ordvalet om. Malmborg tycks alltså inte vara helt övertygad om att det råder löneskillnader.
Har Malmborg fått kalla fötter efter löftet till ST? Har han fått klart för sig att det inte finns några nya pengar (utöver rationaliseringsvinsterna)? »Jag har inga löften om nya pengar«, säger han ju i vår intervju.
Men att det verkligen finns stora löneskillnader förnekade inte ens Arbetsgivarverket under avtalsrörelsen.
Ansa-utredningen, som föregick förstatligandet, såg det som en självklarhet att lönerna skulle utjämnas. Den skrev i sitt slutbetänkande: »Lönenivån och löneutvecklingen på försäkringskassorna kommer i den nya myndigheten att anpassas till förhållandena på andra statliga myndigheter.«
Det blir nu viktigt för ST, som helt dominerande fack, att driva på den nya myndighetsledningen för att Curt Malmborgs löfte ska infrias.
Om anställda på Försäkringskassan nekas rättmätiga löner, riskerar vi en förödande förtroendeklyfta mellan personal och ledning på landets största myndighet (med 16 000 anställda). En kris som kan komma att drabba även facket.
Det är viktigt att de anställda på Försäkringskassan inte blir svikna.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
Jag ser ingen möjlighet för arbetsgivarparten att motivera lönskillnaderna när vi på försäkringskassan är klassificerade på samma sätt som övriga statsanställda.
Jag tror inte att den nya generaldirektören vill tappa allt förtroende hos de anställda och fackföreningar på försäkringskassan.
Om löneskillnaderna består kommer förtroendekrisen mellan fack och arbetsgivarparten att vara så stor så att en konflikt inte kan undvikas. Jag tror inte att varken försäkringskassans ledning eller regeringen vill se en mycket stor konflikt om tre år.
Jag är kanske naiv men jag väljer i dagsläget att lite på att löfterna uppfylls och att ledningen för försäkringskassan vill ha ett bra förhållande gentemot fack och anställda i framtiden.