Straffade för sina åsikter
Myo Aung Thant och U Khin Kyaw, två burmesiska fackliga ledare, sitter sedan fyra år fängslade under svåra förhållanden i Myitkina- respektive Tharawaddyfängelserna.
Deras ”brott”: Facklig aktivitet. Dokumentation av ekonomiska/sociala problem och det utbredda bruket av tvångsarbete i Burma. Information till den internationella fackföreningsrörelsen.
Av diktaturregimen anklagades de för terroristattacker, högförräderi, och för brott mot lagen om olagliga föreningar och dömdes också för detta.
I Burma är alla grundläggande fackliga rättigheter bannlysta. Militärdiktaturen slår ner på var och en som deltar i oberoende facklig verksamhet. De som bryter mot militärens påbud riskerar att gripas, torteras och sättas i fängelse.
Burma är bara ett av de länder där de mänskliga rättigheterna förtrampas på det mest skamlösa sätt.
I sin nya rapport om människorättsbrott i världen under fjolåret ger Amnesty International en svidande kritik åt 149 länder.
Rapporten ger en skrämmande inblick i tillståndet i en stor del av världens nationer. Dagligen sker grova övergrepp mot människor, i strid mot FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
I 125 länder torterades eller misshandlades människor av säkerhetsstyrkor, polis eller andra statliga aktörer.
Medborgare blev godtyckligt gripna och frihetsberövade, eller hölls i fängsligt förvar, utan rättslig prövning i 72 länder.
Utomrättsliga avrättningar genomfördes i 61 länder och i 30 länder ”försvann” människor utan förklaring.
Även Sverige kritiseras – för fjärde året i rad – av Amnesty för brott mot de mänskliga rättigheterna i fem fall, bl a för bristfälliga myndighetsutredningar i det omskrivna Osmo Vallo-fallet.
Men det är i första hand i stater där demokratin står på undantag som de allvarliga övergreppen sker.
Strävan efter demokrati möts av hårt motstånd från diktatorer och militärregimer.
Politiska och fackliga ledare som står i spetsen i kampen för ett människovärdigare samhälle tvingas betala ett högt pris för sina åsikter. Fängelsestraff, misshandel och tortyr är vardagsmat. Många tvingas plikta med livet.
Det är naturligtvis svårt att jämföra graden av förtryck i olika länder. Men utan tvekan är Colombia ett av de länder där krisen för de mänskliga rättigheterna är som störst. Mer än 4 000 människor, därav många fackliga ledare, föll förra året offer för politiska mord. Våldet är satt i system.
”Ingen må utsättas för tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”, står det i FN-förklaringen. Det kommer att dröja länge innan den målsättningen blir verklighet i alla jordens stater.
Men under tiden kan vi, som bor i demokratier där de mänskliga rättigheterna respekteras, göra mycket för att stödja de utsatta människorna i deras kamp mot förtryckarna.
Genom ekonomiskt bistånd och politiskt/fackligt solidaritetsarbete till exempel.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.