På liv och död
Alla har rätt att kritisera sjukförsäkringen, arbetsmarknadspolitiken eller andra statliga verksamheter. Men när anställda görs ansvariga och utsätts för hot får man inte ta lättvindigt på saken.
Rubriken innehåller inga förbehåll. »Håll Sverige rent, skjut en Försäkringskasseanställd!« utropar en bloggare i en text som ligger ute på nätet. Det är svårt att tolka det som något annat än ett hot mot de anställda och en attack mot det demokratiska samhället.
Motivet är de regler i sjukförsäkringen som beslutats på högsta nivå, men som myndighetens anställda i inlägget får bära skulden för: »Hoten ökar mot Försäkringskassan Skyll er själva! Det är era EGNA beslut, hur ni behandlar människor, som är anledningen!«
I slutet av texten och i senare inlägg hävdar bloggaren visserligen att han inte uppmanar till kallblodigt mördande av statstjänstemän, utan att den sällsynt illa valda rubriken ska förstås som ett uttryck för frustration. Men samtidigt som formuleringen trivialiseras, fortsätter skribenten att anklaga Försäkringskassans handläggare för bland annat tortyr.
Även om den hatiska bloggen är ett extremt exempel så måste den och liknande fall tas på allvar. Oavsett avsändarens avsikter går det tyvärr inte att utesluta att någon tolkar formuleringen bokstavligt. Bara vetskapen om att orden finns där ute är obehaglig nog för dem som arbetar på myndigheten. Anställda på Försäkringskassan borde inte behöva leva med en oro för liv och hälsa.
Men tyvärr möter de inte sällan hot och våld i sin vardag. En färsk undersökning visar att 12 procent av dem som arbetar med kundkontakter inom Försäkringskassan drabbats av våld, hot eller trakasserier med anledning av jobbet.
Anställda i andra offentliga verksamheter drabbas av samma sak. ST Press har tidigare berättat om hur både arbetsförmedlare och kronofogdeanställda dödshotats.
Attackerna kan också ses som ett svårt symptom på ett bredare problem: en sammanblandning mellan politiken och de anställda som har att verkställa den. Även i mer sansade inlägg och diskussioner får Arbetsförmedlingen ofta bära skulden för arbetsmarknadspolitiken och CSN för studiemedlens tillkortakommanden. Trots att systemen beslutats av riksdag och regering.
Rätten att debattera och kritisera politiska beslut är fundamental i ett demokratiskt samhälle. Och det finns god anledning att vara kritisk mot exempelvis de politiska beslut som tagits om försämringar av vår sjukförsäkring. Men när enskilda anställda inom förvaltningen görs moraliskt ansvariga för politikens följder har diskussionen hamnat på ett problematiskt spår.
Alla parter behöver hjälpas åt att tydliggöra rågången mellan politik och myndighetsutövning. Viktigast är att politikerna tar ansvar för konsekvenserna av sina beslut, men också generaldirektörer och fackliga organisationer bör bidra till att skapa förståelse för hur vårt samhälle är uppbyggt.
Och när det går så långt som till hot eller uppmaningar till fysiskt våld gäller det för arbetsgivare och rättsväsende att inte förbise eller förringa övertrampen. Att de ofta uttalas av människor som personligen drabbats mycket hårt kan vara en förklaring, men aldrig en ursäkt eller ett skäl att ta lättvindigt på saken. Det handlar om att försvara de offentliganställdas arbetsmiljö och trygghet – men också demokratin som sådan.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
