Omlokalisering kräver en bättre personalpolitik
Viktig verksamhet blir lidande när medarbetare flyr de myndigheter som ska omlokaliseras. För att situationen inte ska förvärras krävs att regeringen och arbetsgivarna agerar klokt – och snabbt.
De myndigheter som står inför en omlokalisering dräneras nu på kompetens, långt innan flyttlassen ska gå. Det drabbar givetvis verksamheten.
Ett tjugotal personer har redan slutat på Svenska ESF-rådets huvudkontor i Stockholm sedan det blev känt att omkring 60 tjänster ska omlokaliseras till Gävle senast 1 december i år, rapporterar Publikt i detta nummer. Och fler är på väg bort.
Arbetsgivaren driver linjen att de anställda har skyldighet att flytta med om de inte säger upp sig, och hänvisar bland annat till att Arbetsdomstolen i höstas slog fast att anställda på Fastighetsmäklarinspektionen hade arbetsplikt i Karlstad när myndigheten flyttade dit. De som inte ville flytta med var därmed tvungna att säga upp sig själva – med sämre villkor än om arbetsgivaren behövt säga upp dem på grund av arbetsbrist.
Men Arbetsdomstolen understryker i domen att den bara är tillämplig när hela myndigheten flyttar. Så är det inte på Svenska ESF-rådet, som har kontor på flera orter. Ändå väljer arbetsgivaren att hävda samma princip. Många erfarna medarbetare har därför skyndat sig att söka nya jobb – och redan försvunnit.
Arbetsgivaren skriver i ett beslut att utgångspunkten är att så många medarbetare som möjligt ska välja att arbeta i Gävle, för att det ska bli så små konsekvenser som möjligt för kvaliteten och för att kompetensöverföringen ska fungera. Men det erbjudande som de anställda i Stockholm har fått har inte varit tillräckligt för att hindra flykten från myndigheten. De som väljer att börja jobba i Gävle får visserligen ekonomisk ersättning och kan räkna en del av tiden på tåget som arbetstid. Men arbetsgivaren vill inte ge de anställda någon generell möjlighet att arbeta på distans någon eller några dagar i veckan. »Hade man varit mer mån om verksamheten hade man försökt ha en mjukare ingång och få med fler erfarna medarbetare till Gävle, åtminstone under en tid«, säger ST-företrädaren Susanna Holzer till Publikt.
Personalen flyr även Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som ska flytta från Stockholm till Växjö om ett knappt år. När Publikt i december rapporterade om situationen där, hade 19 av 85 anställda redan sagt upp sig eller fått tjänstledigt. »Jag vet inte vad som kan motivera medarbetare till att stanna kvar under 2018. Att upprätthålla kvaliteten i verksamheten är en utopi«, sade STs avdelningsordförande Anna Lind då.
Vi ser nu samma sak som Riksrevisionen kunnat konstatera då tidigare omlokaliseringar granskats: under en övergångsperiod blir verksamheten lidande, och även om det är möjligt att återuppnå samma kompetensnivå så tar det flera år.
Oavsett vad man tycker om omlokaliseringarna som sådana är det orimligt att de ska leda till att myndigheter under lång tid inte kan utföra sina viktiga uppdrag med ett gott resultat. Problemet är redan akut – nu brådskar det med politiska beslut och avtal som säkrar kompetensförsörjningen på de omlokaliserade myndigheterna.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
