Oacceptabla angrepp
I kristider försöker politiker världen över rädda ekonomin genom att hålla tillbaka lönerna i offentlig sektor. Men att angripa den fria förhandlingsrätten är helt fel väg att gå.
Det hjälpte inte att tiotusentals människor demonstrerade utanför Wisconsins delstatskongress. Den republikanska majoriteten antog för ett par veckor sedan ändå en lag som kraftigt begränsar möjligheterna för delstatens offentliganställda att kollektivt förhandla om sina villkor. Attacken på löntagarnas rättigheter sker med delstatens krassliga ekonomi som förevändning. Men bakom beslutet anas också ambitionen att försvaga facket.
»Genom sitt agerande ställer sig guvernör Walker med flera på samma sida som många odemokratiska stater som förtrycker fackligt aktiva«, konstaterar ST tillsammans med andra svenska fackförbund i ett skarpt formulerat brev till USAs ambassadör.
Tyvärr använder politiker även på vår hemmaplan den ekonomiska krisen som svepskäl för att angripa den fria förhandlingsrätten. Bland mottagarna av kritiska brev med facket som avsändare finns också EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Europafacket har reagerat på att EU-tjänstemän lägger sig i krisdrabbade länders arbetsmarknad och tvingar fram lönesänkningar för offentliganställda, utan hänsyn till kollektivavtalen.
Europafacket har också kritiserat den omdiskuterade europakten, som bygger på ett utspel från Tyskland och Frankrike, för att angripa fackets förhandlingsrätt. Trots att protesterna resulterat i formuleringar om ett »bibehållet oberoende för arbetsmarknadens parter i den kollektiva förhandlingsprocessen«, så kvarstår målet att begränsa löneökningarna i den offentliga sektorn.
Även om Sverige ställer sig utanför denna överenskommelse kommer den att påverka arbetsmarknaden i våra europeiska grannländer.
Det finns också andra processer inom EU som verkar i samma oroväckande riktning. Just nu diskuteras ett lagstiftningspaket från EU-kommissionen som kan ge unionen möjlighet att gripa in när löneökningarna i ett land anses vara för höga. Även i detta sammanhang talas det om att de offentliganställdas löner ska hållas tillbaka.
Statligt och kommunalt anställda måste få en rättvis och marknadsmässig lön för det jobb de utför. Idén om att använda deras villkor som styrmedel i ekonomin är ett oacceptabelt intrång i den fria förhandlingsrätten.
Den leder dessutom till andra problem. EU-länderna behöver en modern offentlig förvaltning som hämtar intryck från andra branscher. Det fordrar att man har möjlighet att rekrytera de bästa medarbetarna, med kompetens och vilja att utveckla verksamheten. Att tala om sämre villkor för de anställda är att skjuta sig själv i foten.
En framgångsrik strategi mot ekonomiska kriser måste bygga på respekt för alla löntagares rättigheter och ett förtroende för arbetsmarknadens parter. Inte på att anställda i den offentliga sektorn ska betala den ekonomiska krisen genom att deras grundläggande rättigheter begränsas och uppnådda framgångar tas tillbaka.
I USA, i Europa och i Sverige protesterar fackföreningsrörelsen nu mot attackerna på förhandlingsrätten. Protesterna måste fortsätta tills politikerna släpper sina omoderna idéer om att ingripa i lönebildningen.
Alexander Armiento
Chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
