Mer måste göras för att bekämpa sexuella trakasserier
Två år har gått, men det är fortfarande lika smärtsamt att läsa metoo-uppropens många berättelser från kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp på sina arbetsplatser. Vittnesbörden visade med all önskvärd tydlighet hur sådana oacceptabla handlingar påverkar de drabbades vardag, karriär och hälsa – och därmed också vikten av att bekämpa dem.
Det stod också klart att de lagar, regler och policyer som fanns inte räckt till – eller inte använts. På många arbetsplatser blev den insikten startpunkten för ett aktivt arbete. I detta nummer berättar Publikt om vad som gjorts och görs på ett antal statliga myndigheter. Det handlar bland annat om utbildningsinsatser och metoder att i vardagen lyfta frågor om det egna agerandet.
Om vi ska slippa sexism och trakasserier på jobbet är det nödvändigt att skapa en kultur där det är självklart att det inte tolereras. För att lyckas fordras såväl tydliga markeringar från den högsta ledningen som ett eget ansvarstagande från var och en av oss.
För att framgångsrikt kunna arbeta mot sexuella trakasserier behövs också kunskap om deras förekomst. Därför är det anmärkningsvärt att flera stora myndigheter inte under den tid som gått sedan metoo-uppropen har gjort någon undersökning bland medarbetarna där man ställt sådana frågor. Det gör det svårare att se vilka åtgärder som krävs – och kan i värsta fall skicka signalen att intresset brister.
Även om det finns många positiva exempel på hur landets arbetsplatser tagit sig an arbetet med att sätta stopp för sexuella trakasserier, är det tydligt att mer måste göras. Det syns också i den undersökning som TCO nyligen presenterade, som visade att många två år efter metoo inte märkt någon större skillnad på sina arbetsplatser. Bara var tredje svarar ja på frågan om arbetsgivaren tagit frågan om sexuella trakasserier på större allvar.
Det är en indikation på att det på många håll skulle behövas ett betydligt mer genomgripande arbete. Det går inte att bortse från att maktstrukturer på arbetsplatsen har stor betydelse – den som har en otrygg anställning eller en på annat vis utsatt position har svårare att slå larm om sexuella trakasserier. Om det är lågt i tak på jobbet kanske inte heller kolleger vågar säga ifrån om de ser någon gå över gränsen. Ett fackligt arbete för tryggare jobb och mer demokratiska arbetsplatser är således också ett arbete mot sexuella trakasserier.
Två år efter metoo går det att välja att anlägga ett positivt perspektiv. Uppropen har inte fallit i glömska och många arbetsgivarföreträdare talar om en tydlig normförändring. Samtidigt är det viktigt att se att uppropen inte satt punkt för missförhållandena och att mycket arbete återstår.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
