Medlemmarna tjänar på fackets styrka
Den som är medlem i facket kan dra nytta av den styrka det ger när det är dags för löneförhandlingar. Grunden för ett gynnsamt utfall är ett bra avtal – därför är frågan om en lägsta nivå för löneökningarna så viktig för ST.
Frågar man medlemmar vad de tycker är det viktigaste för facket att jobba med, är det många som svarar »lönerna«. Fackföreningarna föddes ur kampen för rimliga och rättvisa löner, och det är inte konstigt att deras förtroende även i dag till stor del hänger på deras möjligheter att stödja alla dem som vill få bättre betalt för sitt arbete.
Det är inte alla som är övertygade om att de möjligheterna är så stora. Men den undersökning Publikt gjort av utfallet av löneförhandlingarna på ett antal myndigheter under den senaste avtalsperioden visar att fackmedlemmarna som grupp fått mer än de oorganiserade.
Skälen till att det ser ut på det viset kan vara många. Fackligt stöd och bra lönestatistik kan göra fackets medlemmar bättre rustade att själva argumentera för högre lön i samtalen med sina chefer. Deras fackliga företrädare kan också föra deras talan i lokala förhandlingar med arbetsgivaren.
På Havs- och vattenmyndigheten berättar ST-avdelningens ordförande Åsa Andersson för Publikt om hur man med statistik och fakta kunnat övertyga arbetsgivaren om att det finns skäl att höja medlemmarnas löner. Den typen av argumentation för ST-företrädare på många arbetsplatser.
STs medlemmar drar också fördel av att förbundet, tillsammans med sina fackliga allierade i Offentliganställdas förhandlingsråd, har förhandlat fram ett centralt kollektivavtal som sätter en lägsta nivå för medlemmarnas löneökningar – den så kallade oenighetssiffran. Som Publikts granskning visar hamnar de oorganiserade som grupp ofta under den nivån. Arbetsgivarna betalar helt enkelt inte mer än de är tvungna. Och ensam är inte stark nog.
Nu är vi mitt i en ny avtalsrörelse för de statliga myndigheterna, och föga förvånande försöker Arbetsgivarverket, som företräder arbetsgivarna i förhandlingarna, åter bli av med oenighetssiffran i STs centrala avtal. Då skulle löneökningarnas storlek helt och hållet avgöras ute på arbetsplatserna – under fredsplikt. Det är svårt att tro att arbetsgivarna i det läget skulle vara lika frikostiga.
Därför håller ST hårt fast vid principen att de centrala avtalen ska innehålla siffror för löneökningarnas storlek. Om förbundet står starkt och har ett tydligt stöd från medlemmarna för sin linje, är möjligheterna goda att gå segrande ur den striden också i årets avtalsrörelse. Det kommer att gynna ST-medlemmarna på statliga myndigheter i kommande lokala förhandlingar.
Det fackliga medlemskapet beskrivs ofta som en försäkring som kan ge tillgång till hjälp och stöd för den som hamnar i problematiska situationer i arbetslivet. Det är ett nog så viktigt skäl att gå med. Men de som är medlemmar i facket blir också starkare tillsammans – och ökar därmed sina möjligheter att påverka arbetsgivarna på ett sätt som gynnar dem alla. Inte minst när det kommer till löneförhandlingar.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
