Kampanj mot tryggheten
Det är inte anställningstrygghetens fel att ungdomar går utan arbete. Lobbykampanjen mot lagen om anställningsskydd bygger inte på fakta.
Folket håller inte med. Fakta talar emot. Ändå tycks det vara på väg att bli »sanning« att lagen om anställningsskydd, las, är omodern och leder till att unga går arbetslösa. En aggressiv lobbykampanj har varit framgångsrik.
I partipolitiken företräds åsikterna av Centerpartiet, som envetet kräver att anställningskyddet ska luckras upp.
I dagarna har även Folkpartiet tagit ett steg på samma väg.
Bakom den breda kampanjen mot turordningsreglerna vid uppsägning – »sist in, först ut« – står företagsägarna. Under förhandlingarna om ett nytt huvudavtal stod frågan högt på Svenskt Näringslivs agenda. Men i stället för att försöka nå en kompromiss lämnade man förhandlingsbordet och satsade på att förmå regeringen att ändra lagen.
Strategin går ut på att framhålla ett behjärtansvärt syfte: att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De borgerliga ungdomsförbunden har engagerats i striden och trumpetar villigt ut budskapet – men med få hänvisningar till fakta.
För arbetsrätten borde inte göra arbetsgivare rädda att anställa unga. Den som vill testa ett oprövat kort kan erbjuda allmän visstidsanställning i upp till två år. Eller provanställa på en fast tjänst i ett halvår.
Inte heller leder lagen till att unga med kort anställningstid kastas ut i lång arbetslöshet. Ytterst få unga är arbetslösa för att de tvingats lämna ett fast jobb, visar siffror från TCO. Och de som gjort det får oftast raskt ett nytt.
Det är lätt att misstänka att attackerna snarare har som mål att det ska bli lättare att säga upp oönskade medarbetare. Det skulle göra det möjligt att låta unga, friska krafter ta över deras jobb.
Även i de partier som nu vill försvaga anställningstryggheten luftas sådana farhågor. »Vad händer med den unga gravida kvinna där kanske arbetsgivaren använder arbetsbrist som svepskäl för att man inte vill ha en person som är borta över ett år?« frågade Folkpartiets Birgitta Ohlsson i debatten på landsmötet. Det går att ställa samma fråga om exempelvis ett »obekvämt« skyddsombud.
I praktiken är las inte något större problem för företagen. I SEBs företagarpanel svarade bara 8 procent att turordningsreglerna tvingat dem att under krisen göra sig av med kompetens de velat ha kvar. Bland företag med under tio anställda var siffran 3 procent.
Det är inte konstigt. Vår arbetsmarknadslagstiftning är flexibel i internationell jämförelse, visar OECDs rankning. Den som inte är kvalificerad att utföra det arbete som blir kvar får sägas upp. I mindre företag får arbetsgivaren dessutom undanta två personer från listan. Därutöver går det att komma överens med facket om att frångå turordningsreglerna. Även de centrala parterna kan träffa avtal om andra lösningar – vilket man exempelvis gjort på myndighetsområdet.
Den väl orkestrerade kampanjen kan ge intrycket att en bred allmänhet vill avskaffa sin egen anställningtrygghet. Men så är det inte. Bara 17 procent är negativa till turordningsreglerna, visar en undersökning från fackförbundet SSR. 68 procent säger att las är ett skydd mot att bli uppsagd på ett rättsosäkert sätt.
Lobbykampanjen vill få oss att tro att ett rimligt anställningsskydd hotar tillväxten och leder till att unga inte får jobb. Det är dags att sticka hål på den bluffen.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
