Jämställdhetsarbetet måste tas på allvar
Det är oacceptabelt att myndigheter inte följer diskrimineringslagen. Staten måste vara ett föredöme som arbetsgivare – även i jämställdhetsarbetet.
Det borde vara en självklarhet att de statliga arbetsgivarna går i täten när det handlar om att jobba för jämställda arbetsplatser. Och det borde definitivt vara en självklarhet att de lever upp till lagens krav på jämställdhetsarbetet. Men så är det tyvärr inte alltid, visar Publikts genomgång av Diskrimineringsombudsmannens granskning av myndigheterna.
Många statliga myndigheter har fått rekommendationer om att vässa sitt arbete, eftersom de enligt DO inte följer intentionerna i lagens förarbeten. Men i åtskilliga fall är kritiken ännu hårdare.
Alla större arbetsgivare ska ha en jämställdhetsplan, göra regelbundna lönekartläggningar och upprätta handlingsplaner för jämställda löner. Ändå saknar två av de granskade myndigheterna en aktuell jämställdhetsplan. Ytterligare tretton myndigheter uppfyller inte diskrimineringslagens uttryckliga krav.
En av de myndigheter som inte har gjort någon handlingsplan för jämställda löner är Sveriges lantbruksuniversitet, SLU – trots att Publikt redan för fyra år sedan uppmärksammade att lärosätet inte följde lagen på denna punkt.
Det är oacceptabelt att statliga myndigheter under regeringen inte prioriterar att efterleva de krav som regeringen ställer på andra arbetsgivare – och det borde föranleda en tydlig tillrättavisning från Regeringskansliet. Men inte heller på Regeringskansliet har lagen följts. Där har man inte i sin jämställdhetsplan redovisat om de åtgärder som tagits upp i den föregående planen har genomförts, och vilka resultat de i så fall har gett. Det gör det svårt att bedöma om arbetet är framgångsrikt.
De krav diskrimineringslagen ställer på arbetsgivarna är inte onödiga byråkratiska pålagor, utan en metodik för att komma till rätta med könsdiskriminering i arbetslivet. Lönekartläggningar har exempelvis lyfts fram av DO som en framgångsrik åtgärd för att råda bot på orättvis lönesättning.
Sedan lagen ändrades 2009 har arbetsgivarna dock bara behövt göra en lönekartläggning vart tredje år, vilket gjort att kontinuiteten och systematiken blivit lidande. ST och andra fackliga organisationer har därför drivit på för att återinföra kravet på årliga kartläggningar – och har glädjande nog nu fått gehör för detta. Från och med nästa år skärps diskrimineringslagen.
Det minsta man kan begära är att landets alla myndigheter följer den. Men de statliga arbetsgivarnas jämställdhetsarbete måste vara mer ambitiöst än så. Och det saknas inte goda exempel. Publikt har berättat om åtskilliga lovvärda initiativ för att göra arbetsvillkor och karriärmöjligheter mer rättvisa. I detta nummer uppmärksammas exempelvis ett projekt inom Kriminalvården med syfte att få kvinnor att söka sig till mansdominerade positioner.
Om alla myndigheter skulle förmå att – som Kriminalvården – både följa lagens krav och genomföra inspirerande satsningar, kan de statliga arbetsgivarna bli föredömen i jämställdhetsarbetet. Vi bör inte nöja oss med mindre än så.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
