Håll Trio-idén vid liv
Visionen om att bilda ett nytt starkt fackförbund på den svenska arbetsmarknaden är inte död.
Visst sade HTF nej till Trio-projektet på sitt förbundsmöte den 6 december. Och visst är projektet stoppat, åtminstone tills vidare.
Men tanken på ett storförbund för tjänste- och servicesektorn lever naturligtvis vidare. En bärkraftig idé kan inte utan vidare raderas ut.
De gångna dryga två årens förberedelsearbete gav mersmak. Det visade att det ryms stora möjligheter till nytänkande, offensiva satsningar och okonventionella lösningar inom ramen för ett samgående mellan enskilda förbund.
En hel rad grupper – med förtroendevalda och anställda – arbetade med framtidslösningar på olika områden.
Nya arbetsformer, studerandeverksamhet, fackföreningspolitisk samordning, regional verksamhet, medlemsavgift, förbundstidning, IT, ekonomi, Trio-Direkt, stadgar, webb-satsning, facklig utbildning, förbundets namn, a-kassan var några frågeställningar som granskades.
Entusiasmen och idérikedomen var påtaglig.
Ett ja-beslut första veckan i december hade gett idéarbetet en kraftig skjuts framåt. Nu blev det inte så. Men alla dessa tankar – en del kanske ogenomförbara men de flesta helt realistiska – finns i högsta grad kvar, både på papper och i enskilda människors tänkande.
De 33 ombuden på HTFs förbundsmöte (en dryg tredjedel) som röstade nej och därmed stoppade Trio-projektet tog på sig ett stort ansvar. De hindrade bildandet av ett nytt stort fackförbund, som med ökad kraft kunde ha tillgodosett de nära 450 000 medlemmarnas intressen. De orsakade, förhoppningsvis bara en tillfällig, skada för hela fackföreningsrörelsen.
Det nya förbundet skulle bli störst inom TCO och näst störst på svensk arbetsmarknad. En kraft som inte skulle kunna negligeras varken i samhällsdebatten eller av arbetsgivarna.
De 33 sade nej till en utveckling som förordades av en stor majoritet i fyra förbund. Att den omedelbara besvikelsen var stor hos merparten inblandade är därför lätt att förstå.
Men att tron på och längtan efter en förändrad framtid finns kvar är inte minst STs ordförande Annette Carnhede ett bevis på.
Så här sa hon efter HTFs nej-beslut: ”…jag har i mitt innersta alltid trott att fackföreningsrörelsen måste ena sig, och det kommer jag att fortsätta att arbeta för”.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.