En viktig varningssignal
De som själva arbetar med långtidssjuka pekar på svåra problem med sjukförsäkringsreformen. Regeringen måste ta dessa vittnesbörd på allvar.
Vill man veta hur väl en verksamhet fungerar gör man klokt i att lyssna till dem som jobbar inom den. Därför bör socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson ta de varningssignaler som kommer från anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan på största allvar.
I en undersökning som ST genomfört bland sina medlemmar på de två myndigheterna ger de starten för den nyligen genomförda reformen av sjukförsäkringen underkänt. 57 procent av dem som jobbar direkt med stöd åt långtidssjuka anser att de insatser som i dag erbjuds inte räcker. Främst efterlyser man mer medicinisk rehabilitering och vård samt mer arbetslivsinriktad rehabilitering. Med andra ord: de utförsäkrade behöver bli friskare för att kunna jobba – och de resurser som finns för att hjälpa dem räcker inte till.
Denna brist riskerar att leda till att reformen misslyckas. Två tredjedelar tror inte att Arbetsförmedlingen klarar uppdraget att förmedla jobb eller stödinsatser till de utförsäkrade inom avsedd tid.
Osäkerheten bland de svarande är också stor om huruvida de långtidssjukskrivna får ett bättre eller sämre stöd än innan förändringarna. De som tror att det trots problemen blivit bättre är dock fler än de som tror att det blivit sämre.
Det tidigare systemet var inte bra – så långt har Cristina Husmark Pehrsson helt rätt. Regeringspartiernas kritik mot att människor fastnat i passiv sjukskrivning är bakgrunden till den omfattande reformen, där långtidssjukskrivna och personer med tidsbegränsad sjukersättning nu överförs från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingen.
Men kritikerna har varnat för att förändringen innebär att sjuka människor tvingas till Arbetsförmedlingen trots att de har små möjligheter att arbeta – och ännu mindre chanser att få ett jobb.
De problem myndigheternas anställda nu pekar på bör inte avfärdas med att »det är för tidigt att säga något«, på det sätt socialförsäkringsministern nu gör. När det handlar om människors hälsa och försörjning går det inte att vänta och hoppas att svårigheterna ska lösa sig. Det enda raka är att snabbt vidta åtgärder.
I grund och botten är problemet att reformen av sjukförsäkringen börjat i fel ände. Den borde ha startat med en rejäl satsning på snabb rehabilitering, så att ingen behöver gå sjukskriven längre än nödvändigt. Men där saknas ännu flera pusselbitar.
I stället har man infört tidsgränser för hur länge individens ekonomiska trygghet vid sjukdom varar. Dessutom har systemen utformats så att åtskilliga förlorar ekonomiskt när de börjar vandra vägen tillbaka till arbetslivet.
Situationen har också förvärrats av att de berörda myndigheterna varken fått tillräckliga resurser eller tillräcklig förberedelsetid för att kunna administrera de omfattande förändringarna.
Debatten om sjukförsäkringen har varit lång och livlig. Men kunskapen om reformens konsekvenser har varit liten. Är det någonstans den kunskapen i dag finns är det bland dem som själva arbetar med frågorna. Som personalens företrädare har ST gjort en viktig insats genom att fråga sina medlemmar hur förändringarna hittills fallit ut. Det har redan gett eko i debatten. Förhoppningsvis kommer det så småningom också att påverka politiken.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
