EMU splittrar facket
Ska Sverige vara med i EMU eller inte? Hur ser fackföreningsrörelsen på frågan, som berör varje löntagare?
Det är bara knappt åtta månader till att svenska folket den 14 september går till folkomröstning om EMU, den europeiska monetära unionen.
Frågeställningen på valsedlarna – ”Anser du att Sverige ska införa euron som valuta?” – kan tyckas märklig. För det gäller ju så mycket mer än att bara ta ställning till byte av valutaslag.
Det handlar om ett skifte för hela den svenska ekonomin. I EMU samordnas samtliga medlemsländers ekonomiska politik – det nationella spelutrymmet blir starkt begränsat.
Med beslutet om folkomröstningen tar EMU-debatten åter fart i Sverige, efter fyra år med en fungerande valutaunion. För snart ett år sedan övergick EMU-länderna till den nya valutan, euron. Av de femton EU-staterna står i dag bara Storbritannien, Danmark och Sverige utanför.
I vårt land är opinionen om EMU starkt splittrad. Enligt den senaste Sifo-mätningen stöds nej-sidan av 41 procent och 37 procent säger att de ska rösta ja. Det är första gången på ett år som nej-sidan är större än ja-alternativet.
Även den fackliga rörelsen är oenig. TCO och TCO-förbunden har inte tagit ställning. Saco säger ja med hänvisning till att EMU är bra för medlemmarna och för den ekonomiska tillväxten.
LO har svårt med enigheten; förbunden är splittrade. Exempelvis så är Metall och Pappers ja-sägare, medan Handels och Transport föredrar en egen valuta framför EMU.
LO-styrelsen är tveksam; en förutsättning för ett EMU-ja är att buffertfonder och ett strukturråd inrättas (för att motverka avsaknaden av en rörlig växelkurs). Dessutom vet LO-ledningen att hälften av LO-medlemmarna är emot EMU och att bara en fjärdedel säger ja.
Inom Metall har bildats en nej-grupp – Metallare mot EMU – och fackliga EU-kritiker (med medlemmar från TCO, LO och Saco) kommer säkerligen att fortsätta sin argumentation för ett nej.
Välfärden är central för bägge sidor. Ja-sidan menar att såväl välfärd som svensk ekonomi stärks av ett EMU-medlemskap, medan nej-anhängarna pekar på hoten mot välfärden och risken för ökad arbetslöshet om vi går in i den monetära unionen.
Förespråkarna pekar på den politiska innebörden i samarbetet. EMU är bara en naturlig förlängning av EU-arbetet, som knyter de europeiska länderna närmare varandra, säger man. Drömmen om fred, säkerhet, välstånd och demokrati i Europa har funnits alltsedan andra världskrigets slut för mer än 50 år sedan.
En minuspost, som nej-sidan gärna anför, är otillräckligt, om ens något, demokratiskt inflytande i den europeiska centralbanken (ECB), som svarar för hela EMUs penningpolitik.
Att ta ställning i frågan är inte helt enkelt. Hur berörs jag som löntagare och facklig medlem? För att kunna besvara den och andra frågor är det nödvändigt med en genomlysande debatt under det dryga halvår som återstår till omröstningen.
Statstjänstemannen öppnar härmed sina spalter i för inlägg.
Välkommen med ditt bidrag!
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
