Ekonomisk kris ställer krav på politiken
Europas skuldkris tvingar flera länder till drastiska åtgärder. Politikerna måste ta ansvar – men också föra en dialog med medborgarna. I Sverige bör regeringen tillvarata möjligheten att investera för att dämpa svackan.
När krisen slår till måste det offentliga gripa in. Så argumenterar facken i det krisdrabbade Europa. I detta nummer av Publikt efterlyser fackliga röster alternativ till åtstramningspolitiken.
Det är dock inte lätt att hitta sådana alternativ i de länder som har gapande hål i sina statsbudgetar och skulder upp över öronen. En olycklig kedja av dåliga beslut av väljare och valda har lett dessa stater till en punkt där de blickar ut över ruinens brant.
I det läget finns inte mycket handlingsutrymme när långivarna kräver att svångremmen dras åt.
Det finns inte tid att under ordnade former reformera byråkratiska strukturer på ett sätt som inte ställer mängder av offentliganställda på bar backe. Ingen tror på senkomna löften om att myndigheterna ska bli bättre att driva in skatter från fuskare. Det har ingen betydelse om man tar beslut som kan minska korruptionen och öka effektiviteten – de hinner inte ge några effekter.
I stället tvingas hela befolkningen betala ett högt pris – och de som har sämst marginaler drabbas allra hårdast. Dessutom åtföljs sparpaketen ofta av inskränkningar i arbetstagarnas fackliga rättigheter.
I svältkurens spår sprids myter som skapar misstro och fiendeskap mellan länder.
De våldsamma protesterna och de hårda orden oroar. Nu krävs att politikerna i Europa tar ansvar. Det innebär inte bara att skriva ut den beska medicinen, utan också att föra en dialog med hela befolkningen, förklara sina beslut och anstränga sig för att hitta lösningar som upplevs så rättvisa som möjligt.
Sverige gick under nittiotalskrisen igenom ett stålbad som till viss del påminner om dagens europeiska situation. Nedskärningar rev hål i det sociala skyddsnätet och ledde till utslagning från arbetsmarknaden.
Denna gång står vårt land på relativt stabil grund när krisens vindar blåser över Europa. Det gäller att utnyttja det på bästa sätt. Avtalsrörelsen måste ge ett utfall som håller efterfrågan uppe. Och regeringen bör bidra till att hjulen rullar genom att satsa på investeringar. Det behövs nya insatser – inte minst på kunskapsområdet.
När läkemedelsföretaget Astra Zeneca lägger ned sin forskning i Södertälje kan en offensiv satsning på akademiska tjänster vid regionens lärosäten göra det möjligt att slå vakt om kompetensen och öka chanserna för att nya jobb skapas i nya företag.
När arbetarna på Saab i Trollhättan förlorar sin jobb kan utbildning göra dem anställningsbara i andra branscher.
Våra skattepengar måste användas med försiktighet, så att vi inte drabbas av samma slags växande skuldberg som plågar våra grannländer. Men det betyder inte att de inte ska användas alls. Investeras de klokt dämpas konjunkturens svackor. Då spelar det offentliga just den viktiga roll som Europas fackföreningsrörelse efterlyser.
Alexander Armiento,
Chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
