DO väl värd att värna
Om Diskrimineringsombudsmannen ska kunna nå framgång i myndighetens mycket angelägna uppdrag måste medarbetarna få en bättre arbetsmiljö.
Ett dåligt arbetsklimat drabbar dubbelt. Medarbetarna far illa. Problemen går också ut över arbetsresultatet. Både de anställdas svåra situation och myndighetens viktiga roll gör krissignalerna från Diskrimineringsombudsmannen, DO, värda att ta på allvar.
I december rapporterade ST Press om en medarbetarenkät där mer än var fjärde av de nittiotalet anställda vid DO svarade att de ofta känner sig ledsna eller nedstämda på grund av jobbet. Mindre än en av tio uppgav att de aldrig känner det så. Det är dåliga siffror. Än mer anmärkningsvärt är att var tionde anställd ansåg sig ha blivit utsatt för trakasserier på grund av kön eller någon annan diskrimineringsgrund på jobbet. Fyra personer svarade att de blivit utsatta för trakasserier av sin chef.
När ST Press i detta nummer intervjuar medarbetare på myndigheten tonar en ännu mörkare bild fram. Under meddelarskydd berättar anställda om bristande ledarskap och en utbredd rädsla. De ger en samstämmig bild av en arbetsplats med allvarliga arbetsmiljöproblem. Många vittnar också om ett stort personligt lidande.
De drabbade individernas svåra situation motiverar i sig vår granskning. Som facklig nyhetstidning ingår det i ST Press uppdrag att berätta om missförhållanden på arbetsplatser och om anställda som far illa. Detta journalistiska uppdrag kan inte göra halt av omsorg för myndighetens angelägna uppdrag att motverka diskriminering i arbetsliv och samhälle.
Det är förvisso olyckligt att aktörer som är ideologiska motståndare till det politiska målet att främja likabehandling försöker utnyttja rapporteringen om missförhållanden till att undergräva verksamhetens legitimitet. På ST Press sajt talar exempelvis en kommentator om myndighetschefens »rabiata åsikter« och kallar DO »denna totalt onödiga 100 miljoners-myndighet«.
Det är naturligtvis tvärtom. Arbetet mot diskriminering i samhället är ytterst angeläget. Därmed är också Diskrimineringsombudsmannen en synnerligen viktig myndighet – som måste fungera väl. För att den ska göra det måste de anställda ha en god arbetsmiljö och känna sig delaktiga, uppskattade och trygga.
På en arbetsplats där medarbetare upplever kaos, kallar ledningen »ett skämt« och beskriver »en väldigt, väldigt dålig psykosocial arbetsmiljö« blir det, som flera av de intervjuade konstaterar, inte mycket gjort. Vilket också det blir en angreppspunkt för dem som vill ifrågasätta verksamheten av ideologiska skäl.
Det finns inga enkla lösningar för att omedelbart ställa saker till rätta och läka medarbetarnas skadade förtroende. Det krävs ett målmedvetet och långsiktigt arbete.
Förhoppningsvis understryker ST Press granskning av myndigheten allvaret i den nuvarande situationen och behovet av att ledning och uppdragsgivare lyssnar till medarbetarnas och de fackliga organisationernas krav.
Bara då finns förutsättningarna för att det viktiga arbetet mot diskriminering ska kunna nå framgång.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
DO anser i princip att alla som känner sig diskriminerade är också är det. Istället för att driva sina ärenden till domstol (där man i de allra flesta fall inte vinner sina mål) så väljer man "förlikningar", vilket i princip är förtäckt utpressning av arbetsgivare som inte vill ha negativ publicotet (att stämplas som "rasister").
Bättre att lägga ner DO så slipper de anställda känna sig diskriminerade och arbetsgivare bli utpressade av en statlig myndighet (som finansieras av deras egna skattepengar).