De vill ha fackets hjälp
Studenterna vid landets universitet och högskolor förväntar sig ökad delaktighet på jobbet och är samtidigt positiva till facket och facklig verksamhet.
De svenska fackföreningarna behåller sin internationellt sett unika styrka. Runt 80 procent av löntagarna är fackligt anslutna, fler än 3,7 miljoner. En imponerande siffra, som slår hål på många av belackarnas domedagsprofetior.
När det är sagt, finns det ändå anledning att konstatera att stora grupper 40-talister kommer att gå i pension framöver. Inte minst gäller det på statens område. ST måste värva tiotusentals nya medlemmar för att behålla medlemsnumerären.
ST satsar nu stort på rekrytering.
2,5 miljoner kronor anslås för att projektanställa åtta medlemsvärvare under andra halvåret i år.
Tria – ett samarbete mellan ST, SKTF och HTF – drar igång på allvar i höst för att locka unga akademiker till facket.
För att förbereda Trias arbete har förbunden gjort en enkätundersökning. Ett urval av landets drygt 350 000 universitets- och högskolestuderande har tillfrågats. Och svaren på frågorna visar att det inte alls finns någon anledning att kasta yxan i sjön.
Svaren berättar tvärtom att facken har många och goda skäl att vara hoppfulla inför framtiden.
Det är viktigt med meningsfulla arbetsuppgifter på jobbet, tycker 98 procent av dem som svarat. Fler än 90 procent vill ha möjlighet att påverka sin arbetssituation, utvecklas i yrkesrollen, ha inflytande över sina arbetsuppgifter och kunna kombinera arbete med fritid/familjeliv. Lönen är inte det allra viktigaste; 70 procent sätter lönen främst.
Majoriteten tycker det är viktigt att få betalt för övertid, kontinuerliga utvecklingssamtal med chefen, möjlighet till friskvårdsersättning och att påverka semester/ledigheter.
Allt är frågor som facket drivit och kämpat för i över 100 års tid för att förbättra arbetsvillkoren. Vem kan föreställa sig att allt detta skulle ha skett om vi inte haft starka löntagarkollektiv, som gång efter annan tvingats ta strid med arbetsgivarna?
79 procent säger rakt på sak att de vill ha råd om lönen inför löneförhandlingarna – just vad facket erbjuder.
Tre av fyra studenter tycker att det är bra att vara många som går ihop för att förändra och förbättra villkoren på jobbet – med andra ord en bra bild av facklig verksamhet när den är som bäst.
Tre av fyra är positivt inställda till facket. Många förknippar facket med goda begrepp som trygghet, hjälpsamhet och demokrati.
Att sedan ord som byråkrati, mossiga och omoderna finns högt på listan är knappast överraskande.
Men det borde vara lätt för facken att komma tillrätta med sådana uppfattningar:
Släpp in de yngre!
Förändra mötesformerna!
Bryt upp det stela styrelsearbetet!
Unga ska inte behöva vänta i kanske 20 år innan de väljs in i en styrelse! (Se på SKTFs kraftiga föryngring av förbundsstyrelsen nyligen som ett föredöme.)
Så sammanfattningsvis: Facket har alla orsaker att behålla optimismen.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
