Brist på beredskap
Det är rätt att satsa på utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik för att möta arbetslösheten. Men insatserna kommer sent. Slutsatsen är att vi behöver en bättre beredskap för dåliga tider.
Visst känns det märkligt bekant? Som om vi varit med om det förut? Utbyggnad av arbetsmarknadsutbildning, komvux och högskola. Åtgärder där arbetslösa får sysselsättning i offentlig sektor. Förstärkningar till Arbetsförmedlingen för att bättre kunna hjälpa dem som förlorar jobbet.
Déjà vu-upplevelsen var påtaglig när regeringen för någon vecka sedan presenterade budgetpropositionens paket mot arbetslösheten. Det innehöll nya pengar till gamla åtgärder, sådana som prövats i åtskilliga tidigare konjunkturdalar.
Men det finns ingen anledning att beskylla finansminister Anders Borg,
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och deras kolleger för fantasilöshet. De gör helt rätt när de i en svår jobbkris väljer att ta till just dessa väl beprövade metoder, verktyg som visat sig fungera förut och säkerligen kommer att göra nytta också nu.
Det är breda satsningar. Arbetsförmedlingen får ett tillskott med 600 miljoner, pengar som kan användas för att ge de arbetslösa bättre stöd. Utbildningar på olika nivåer ska växa rejält. Och i den nya åtgärden Lyft, där arbetslösa sysselsätts inom exempelvis skogsvård och kulturarv, ska det bli 40 000 platser redan under 2010.
Men även om åtgärderna omfattar tiotusentals människor, kan de nya arbetslösa räknas i hundratusental. Regeringen borde ha gjort mer.
Kanske inte nu, i höstbudgeten. För det tar tid att bygga ut utbildningar, särskilt om det inte ska gå ut över undervisningskvaliteten. Och det krävs förberedelser för att dra igång en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd och hitta platser till deltagarna.
Men tidigare. För när det nya året börjar och pengarna kommer har den ekonomiska krisen redan härjat i långt över ett år. Vi har tappat värdefull tid i kampen mot arbetslösheten.
Delvis beror det på att regeringen länge förhöll sig kritisk till den sorts insatser som man nu tycks satsa helhjärtat på. Man började mandatperioden med kraftiga nedskärningar inom arbetsmarknadspolitiken – trots att arbetslösheten historiskt sett var hög, även om tiderna var goda. Och när orosmolnen syntes tog det lång tid att ställa om. För bara några månader sedan kunde borgerliga politiker säga att den högre utbildningen inte är någon »ams-åtgärd«. Nu konstaterar man i stället det självklara: Det är bättre att ungdomar pluggar än att de går arbetslösa.
Hade inte högskolans utbyggnad bromsats, trots växande ungdomskullar, skulle inte kompetenta lärare redan ha sökt sig bort från lärosätena. Hade inte arbetsmarknadsutbildningen och komvux bantats så våldsamt skulle det ha gått att bygga vidare från en högre nivå. Och hade inte infrastrukturen från tidigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder monterats ned skulle det ha varit lättare att öka volymerna.
På samma sätt som vi håller oss med en beredskap för olyckor och farsoter behöver vi organisera samhället så att vi snabbt kan möta svackor i arbetsmarknaden. För är det några bekymmer vi kan vara helt säkra på att drabbas av med jämna mellanrum, så är det ekonomiska kriser med arbetslöshet som följd. För att klara sådana påfrestningar utan en omfattande utslagning behöver vi en bättre ekonomisk krisberedskap.
Alexander Armiento
Chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.