Alexander Armiento: Osund fixering vid antalet statliga myndigheter

LEDARE2024-03-27

”Hur är det ens möjligt?!” utropade de kristdemokratiska statsråden Ebba Busch, energi- och näringsminister, och Erik Slottner, civilminister, nyligen i en debattartikel i Expressen.

Deras fråga orsakades av att en översyn uppdagat att det finns 25 myndigheter som inte är med i SCBs officiella register. Det kan vid första anblicken se ut som ett bevis på att statsförvaltningen är vildvuxen och fullständigt oöverblickbar. Men de övervakningsnämnder som fattar beslut i kriminalvårdsärenden är knappast okända på justitiedepartementet. De är heller inga byråkratiska kolosser, utan består i likhet med andra nämndmyndigheter av personer med andra uppdrag som sammanträder då och då.

Förfärade utrop med innebörden att antalet myndigheter är orimligt stort är ett vanligt retoriskt grepp från dem som vill framställa staten som ineffektiv. De debatterande ministrarna räknar in 367 myndigheter under regeringen. Andra tar även med de drygt 100 utlandsmyndigheterna och de statliga utredningarna och kommittéerna.

Varje år motionerar riksdagsledamöter om att myndigheterna ska bli färre. Regeringen har samma uppfattning. ”Sverige ska få färre men bättre myndigheter. Folkets skattekronor ska inte gå till en stor statsförvaltning, utan till nödvändiga reformer inom vård, skola och omsorg”, skriver ministrarna i debattartikeln. Lärare och läkare ställs mot till synes onödiga byråkrater.

Att alla statliga myndigheter finns till för att en politisk majoritet ansett att deras verksamhet är viktig talas det tyst om. I stället för att peka ut vad staten inte längre ska göra stannar politiker ofta vid att tala om ”effektivisering” – som gärna ska uppnås med stordriftsfördelar.

I budgetpropositionen fick tio myndigheter i uppdrag att föreslå hur de kan slås samman med varandra. I sina svar lyfter flera av dem fram att det inte finns några större samordningsvinster vid en sammanslagning, men däremot en risk att viktiga perspektiv går förlorade.

Parallellt ska en utredning se över nästan alla mindre myndigheters uppgifter och organisering.

Det är möjligt att delar av statsförvaltningen kan organiseras mer effektivt. Men att låta debatten handla om antalet myndigheter är inte konstruktivt. De vinster med sammanslagningar som politiker hoppas på blir sällan särskilt stora i praktiken.

En klokare strategi vore att fokusera på att myndigheternas medarbetare ska få bästa möjliga förutsättningar att göra sitt samhällsviktiga arbete. Då krävs bra stöd från chefer och från it-system, handlingsutrymme i jobbet och, inte minst, arbetsro. Det är vad debatten om en effektiv statsförvaltning borde handla om.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA