Tam trubadurfilm fest för fansen
Filmen om Cornelis blir mer redogörelse än medryckande drama, tycker Fredrik Sahlin. Däremot uppskattar han norska Sara Johnsens relationsdrama Upperdog.
De inledande bilderna till thrillern The town visar en stor stenobelisk, en gigantisk fallos nerkörd i Bostons veka liv, men så är detta också en film om hårda män, bankrånare till yrket. Men det är samtidigt mer än ytterligare en sista-stora-stöten-action, Ben Affleck (regi och huvudroll) skapar precis som i regidebuten Gone baby gone en rejäl dos atmosfär och en för genren ovanligt medveten social skildring av ett inte helt sunt förhållningssätt till våld och brottsligt arv. (Bio 17/12) |
Cornelis Vreeswijk var också ganska hård, och en jäkel på att formulera sig. Som alla väl vet vid det här laget har hans liv blivit film, i Amir Chamdins regi. Eller nja, inte hans liv, det är väl snarare löpsedlarna som rörde hans person som dramatiserats. För även om det är snyggt som attan, musiken självklart medryckande och tidsepoken fint nostalgiskt återgiven är Cornelis en ganska tam film som inte vågar, vill eller orkar ta sig förbi idolbilden. Kanske tog helt enkelt tiden slut. Att skildra ett helt liv, vilket som helst, kräver mer än en långfilms längd, att skildra ett nationalmonument kräver nog en tv-serie. Nu blir det mer redogörelse än medryckande drama. Fans som vill bli stärkta i sin bild av den flygande holländaren lär dock inte bli missnöjda. (Bio 12/11)
— •l• —
Fokuserar på en man med många talangar gör även regissören Alejandro González Iñárritu i Biutiful. Inárritu har tidigare kamperat ihop med manusförfattaren Guillermo Arriaga och skapat stora verk som Babel och 21 gram, men de tu hamnade till slut i luven på varandra (som många män med visioner ofta gör) och nu kommer Inárritu med ett eget manus, som väl inte riktigt lever upp till Arriagas nivå men ändå har smittande nerv och tvingande framåtrörelse. Framförallt har Inárritu tillgång till en av den spansktalande världens mest imposanta aktörer, Javier Bardem – som här gör en i dubbel bemärkelse svettig insats som fifflaren, fixaren och småbarnspappan Uxbal som irrar omkring i en suggestiv skildring av Madrids undre värld. (Bio 26/11)
— •l• —
En annan till synes besatt man är skådespelaren Joaquin Phoenix – eller var, ska man kanske säga. Nej, han har inte dött, men slutligen har bilden av honom som fullständigt förryckt gjort det. Det har talats, bloggats, twittrats och skrivits en hel del om honom efter hans minst sagt förvirrade besök hos David Letterman för något år sedan och inte minst hans pinsamma försök att starta en hiphopkarriär. Frågan var om han hade fått tomtar på loftet eller om det bara var ett slags reality-roll. Svaret kom vid Venedigs filmfestival tidigare i höstas och nu kommer fejkdokumentären I’m still here, regisserad av Ben Afflecks lillebror, Casey – som för övrigt spelar huvudrollen i överst nämnda Gone baby gone. (Bio 3/12)
Efter denna orgie i egostarka män kan det kännas befriande med lite kvinnligt skapande, som norska Sara Johnsens relationsdrama Upperdog – nominerad till, men tyvärr inte vinnare av, Nordiska Rådets filmpris 2010. Johnsen har vävt ihop ett antal relationstrådar till en spännande, smart och snygg väv om uppväxt, moral och ansvar. Upperdog är dessutom ytterligare ett bevis på att norsk film tagit sig i kragen de senaste åren, att man kan producera och exportera annat än kretiner likt Elling eller manskörer i lusekofte. (Bio 26/11).
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.
Han tipsar om film och dvd i ST Press.