Sanna Töringe: Suverän blinkning i plumpt album
Som ett långsamt och njutningsfullt sugande på en ond tand är Grå själar av Philippe Claudel, utgiven på Norstedts. Värdshusvärdens lilla dotter hittas död vid kanten av en sjö någonstans i östra Frankrike. Brottet, för flickan är strypt, hamnar i skuggan av det väldiga krig som försiggår bara någon mil därifrån.
Detta är år 1917. En polis återberättar vad som hänt genom att ta med oss till småstaden och låta oss möta människorna, somliga skithögar, andra normala hedersknyfflar.
Lösningen förblir höljd i dunkel. Detta är knappast någon deckare, utan snarare en berättelse om klassmotsättningar, eller kärlek, i alla fall stor sorg och smärta.
Författaren är briljant när han beskriver de fläskiga gubbarnas veckade nackar och päronformade magar. Maten på värdshuset dukas fram för våra blickar, det är mycket charkuterier och inälvsmat.
Så slaktas det också en bit därifrån, i det förfärliga skyttegravskriget. Men i denna vackra bok finns stor poesi, också i panerade grisfötter och pölsa.
Alla som har läst Gertrude Steins Alice B Toklas självbiografi vill säkert också läsa hennes uppföljare, Allas självbiografi.
Här får vi bland annat veta mer om Picassos besvärliga fruar (enligt Gertrude Stein, förstås) samt om svårigheten att hitta en bra kokerska med medföljande bra karl på franska landsbygden.
Jag tycker så mycket om hennes språk och är glad över denna översättning. Boken är utgiven på Bakhåll. Som vanligt vad det gäller de mindre förlagen, kan böckerna ofta saknas i bokhandeln. Då får man beställa.
Jag har varit ganska dålig på att bevaka serier, men har nyss hittat två nyutkomna, strålande fräcka, poetiska och roliga album. Hundra procent fett av Liv Strömquist, på Galago, ger mig en välbehövlig spark där bak.
Hon förklarar varför vi ska bojkotta Chiquitas bananer och hur man ska passa sig för patriarkatet. Hon är plump och häcklar det mesta. Man står med glädje ut med detta, inte minst tack vare att hon med en suverän blinkning visar sin välbehövliga självironi.
Fabian Göransons Gaskriget, också på Galago, är till en början svårare att tycka om. Det är en nutidsskildring som rusar från Göteborgskravallerna och Farc-gerillan i Colombia till demonstrationer i Paris.
Men efterhand ilar det till och jag hittar guldkorn av högsta kvalitet, både bildmässigt, men framförallt rent litterärt. Heja
Göranson!