Sällsynt med hjältar när tjänstemannen blir romanfigur
Björn Rombach är redaktör för en nyutkommen antologi som undersöker hur den offentliganställde tjänstemannen skildras i litteraturen. Bilden är varierad – men hjältarna är få.
Björn Rombachs kontor är ett helt vanligt tjänstemannarum, bara aningen mer belamrat med böcker. Han är prefekt på förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet och tillsammans med historikern Anders Björnsson redaktör för bokhyllans färskaste tillskott, Tjänstemannen i skönlitteraturen.
Antologins texter tittar närmare på hur fiktiva tjänstemän inom stat och kommun skildras i skönlitteraturen. Det är något som Björn Rombach ber om ursäkt för.
– Vi håller på med något slags missbruk av skönlitteraturen! Böckerna kom inte till för att analyseras på det här sättet, men nu gör vi det ändå.
Redaktörernas ambition har varit att förstå tjänstemännen.
– Vi ville komma dem riktigt nära, vara inne i deras huvuden och få veta vad de tänker och hur de mår. Det kan man inte göra med de metoder vi normalt använder.
I boken behandlas flera olika yrkeskategorier och skilda roller. Björn Rombach tog på sig att leta efter hjälten, vilket vi återkommer till. Han förväntade sig dock också att hitta bifigurer eller lite misslyckade människor som kört fast i karriären.
Han plockar fram antologin. Omslaget pryds av ett svartvitt foto där en människa, omgiven av pärmar och papper, framträder som en svart siluett mot skrivbordslampans sken.
– Vi tänkte oss någon som han, som sitter ensam i ett dystert rum och håller på med något som ingen riktigt tror har någon mening. Man gör något för att man måste som tjänsteman. Gränsen mellan att göra rätt och att göra rätt sak kan vara lite flytande.
Arbetet med antologin började 2015 och skribenterna har ägnat sig åt den på fritiden. De studerade verken sträcker sig från Franz Kafkas Processen till Camilla Läckbergs Isprinssessan och Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.
– Vi tänkte att det får vara förfärligt olika. Även om olika slags dilemman och svårigheter gestaltas så återkommer några perspektiv: det är svårt att vara människa och det är svårt att vara tjänsteman också.
Ett exempel på misslyckande står Bodil för, i romanen Kan du säga Schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Bodil är studierektor på ett universitet, och vill öppna dörren för invandrare. Ansträngningarna slår helt fel. Idén om ett mångfaldsmaraton möter kritik från högskolelektorn Mehrdad. Han hör till aktivitetens målgrupp, men vill inte alls se sig som »den andre«.
Det går att känna igen sig i mycket, säger Björn Rombach. I tjänstemannarollen ingår att ägna sig åt myndighetsutövning och ta ställning till regler om allmänna handlingar, rättssäkerhet och likabehandling, oavsett om man undervisar i offentlig förvaltning, dömer brottslingar eller är handläggare på Försäkringskassan.
I Rolf Linds text »Konsulten« analyseras en modern företeelse: inhyrd personal som utför myndighetsarbete. Konsulten Pontus i romanen Komma nära av Stewe Claesson ifrågasätter underlaget till ett projekt som kan få stora miljökonsekvenser. Han sätts under press från beslutsfattare och politiker.
– Arbetsgivaren har konsulten i ett hårdare koppel än den fast anställde gamle tjänstemannen, som kan unna sig att säga nästan vad som helst. Staten är verkligen befolkad av tjänstemän som Pontus numera, säger Björn Rombach.
Konsulten gör slutligen »det goda« genom att inte ge efter för påtryckningarna, vilket får konsekvenser för hans karriär.
Andra tjänstemän är mer fyrkantiga. En arbetsförmedlare ser bara problem och inga möjligheter i mötet med en entusiastisk kärnfysiker från Iran. Några bryter mot lagen – inte minst poliser i deckare som gör husrannsakan utan tillstånd och involverar privatpersoner i arbetet. I den fiktiva världen riskerar de inga reprimander utan får tvärtom beröm, bara brottslingarna åker fast.
Med facit i hand är litteraturens bild av tjänstemannen alltså mångfacetterad. Men en tidig fördom visade sig stämma: det finns få tjänstemannahjältar. Björn Rombach skrev kapitlet »Hjälten« efter att ha letat förgäves i ett hundratal verk.
– Vardagshjältedåd lämpar sig inte för konst eller kommers. Vem vill läsa om en människa som bara gör bra saker? Men jag tror att många hjältedåd inte är skildrade.
Är verkligheten alltså bättre än dikten?
– Ja, för att hjältedåden intresserar oss inte så mycket som dikt. Och även om hjälten inte finns i skönlitteraturen borde vi sträva efter att göra vårt bästa och bli hjältar i verkliga livet.
Texter av 21 skribenter
- Antologin Tjänstemannen i skönlitteraturen – bilder av goda och mindre goda byråkrater utkom i november på Santérus förlag.
- 21 skribenter, bland dem statsvetare, ekonomer, historiker och litteraturvetare, har studerat hur offentliganställda civila tjänstemän skildras i allt från barnböcker till lyrik och i gamla såväl som moderna romaner.
- Redaktörer är Björn Rombach, professor i förvaltningsekonomi och prefekt vid förvaltningshögskolan på Göteborgs universitet, samt Anders Björnsson, publicist och historiker.
