Lovande svensk filmhöst
Den svenska filmhösten chockar rejält genom se riktigt lovande ut, skriver Publikts filmkrönikör Fredrik Sahlin. Pojktanten, Palme, Flimmer och Hypnotisören är några av titlarna.
Den svenska filmhösten chockar rejält i år genom att se riktigt lovande ut. Svenska Filminstitutet ordnade upprop häromveckan och det var extra tydligt att det på senare år har skett en monumental stämningsförändring i branschen. Den självspäkande, ogina attityden har ersatts med ystra toner av självtillit och experimentlusta.
Nå, vad är det då man yvs över?
Pojktanten till exempel. Regissören bakom denna utlämnande dokumentär, Ester Martin Bergsmark, beskrev sin lågbudgetskapelse som en »episk storfilm«, vilket var lite förvånande eftersom den till stor del utspelar sig i ett badkar. Men nej, episkt är det inte, vi ser mest två stora egon i en liten balja, två hen-personer som filosoferar över sina liv, men bitvis också, när kameran tar sig ut ur vätan, ömsint och sårigt poetisk. (Bio 7/9)
Palme. Vi är många som väntar på en spelfilm om Olof Palme, eller kanske hellre en mäktig tv-serie, från start till tragiskt mål, men vi får än så länge hålla till godo med en gedigen dokumentär. Palme väckte på sin tid ont blod i vissa kretsar, men i eftermälet har han ju trots allt nått ikonstatus. Det ska bli spännande att se om filmmakarna Kristina Lindström och Maud Nycander lyckas ta sig bortom hjälteporträttet. (Bio 14/9)
Flimmer. Den här komedin har legat färdig länge, jag såg den någon gång på senvintern, men den kommer alltså först nu på biograf. Det är en torrt humoristisk sak om en hunsad kontorsråttas kamp med den digitala tekniken och illvilliga chefer i en liten byhåla i Norrland. Kjell Bergqvist, Jacob Nordensson, Olle Sarri och Sissela Benn gör komiska piruetter i en skönt småknasig bagatell – en sevärd sådan. (Bio 21/9)
Hypnotisören. Alla som har läst pseudonymen Lars Keplers brutala och svartsynta kriminalroman inser att mysfarbrorn Lasse Hallström knappast kan ha varit det första regissörnamnet som producenterna hade i åtanke för filmatiseringen. Men nu fastnade man som tur är för denne framgångsrike Amerikafarare, och det oväntade valet är ju ofta det bästa – i den nära framtiden får vi se om så är fallet även denna gång. (Bio 28/9)
Fredrik Sahlin,
filmrecensent och journalist