Konstnär på flera ben
Det sägs att samiska konstnärer måste ställa ut i Göteborg och Stockholm för att nå publik. Men de som bor där måste blicka norrut också, säger Britta Marakatt-Labba.
Det har alltid varit kärvt ekonomiskt att vara konstnär. Än knepigare är det för en samisk konstnär som dessutom har svårt att nå ut till en större publik på grund av avstånden.
–Vi bor ju här uppe. Centrum är där man själv bor men när jag var i Stockholm senast tänkte jag: Hjälp vad långt bort jag bor från maktens korridorer, säger Britta Marakatt-Labba, samisk konstnär sedan snart 30 år.
Samtidigt är det viktigt att få bo här, säger hon, på grund av lugnet och att hon har den samiska kulturen runt omkring sig. Det ger inspiration, det och mötet med människor.
Här, det är Övre Soppero, ungefär tolv mil norr om Kiruna, mellan skog, myrmarker och här och där öppet vatten.
I dag, en av de sista dagarna i oktober, har den första isskorpan börjat lägga sig.
–Har det börjat snöa i Kiruna? undrar Britta Marakatt-Labba när jag slagit mig ned i familjens stora, ljusa kök.
–Det är väl sent, fortsätter hon och tittar ut genom fönstret. Snön ska komma i mitten av oktober. Jag tror nog att vi snart kan vänta oss de första klimatflyktingarna hit.
Den globala uppvärmningen oroar henne, både människor och djur är utsatta. Just nu arbetar hon med det motivet. En rund jord, omgiven av det som växer, blåsande vindar och människor har hon broderat och sytt med applikationer.
Britta Marakatt-Labba är textilkonstnär, en av få bland samiska konstnärer med broderi som specialitet, tror hon själv. Vårt samtal kommer att handla en hel del om hennes och hennes kollegers villkor.
–Det gäller, säger hon, att informera om det specifika i samisk bildkonst och om vilka samiska konstnärer som finns.
Och att få den informationen att nå fram till Statens konstråd, Statens kulturråd och Bildkonstnärsnämnden där stipendiepengarna finns. För det verkar den inte alltid göra, menar hon.
Samiska konstnärer finns inom alla konstarter, från traditionellt hantverk som träslöjd och silversmide till målning, skulptur, keramik, fotografi och installation. Hon berättar att det inte ens i hennes hemlän, Norrbottens län, är självklart att uppmärksamma och stödja den samiska konsten.
Dåligt representerade
Enligt Britta Marakatt-Labba har ännu ingen samisk konstnär fått i uppdrag att utsmycka någon av de statliga sameskolorna i Karesuando och Lannavaara. Och under diskussionerna om att starta ett länskonstmuseum i Kiruna var det hon som påtalade behovet av en samisk avdelning.
Eftersom uppdragen är få måste de flesta samiska konstnärer i likhet med Britta Marakatt-Labba kombinera sin konstart med annat för att överleva. Genom åren har hon arbetat med dockteater, större utsmyckningar, designat porslin, linne och kyrkliga textilier. Dessutom arbetar hon med scenografi och kostymer för film och teater – just nu för Kristina Lugns pjäs Tant Blomma som får premiär på samiska teatern i Kiruna nästa år.
–Vi måste jobba vitt och brett, ha fler konstnärliga ben att stå på.
Mitt i vårt samtal ringer telefonen. En slöjdlärare vill ha råd om föreläsningar. Britta Marakatt-Labba hinner knappt sätta sig igen förrän nästa samtal kommer. Det en samisk hantverkare som vill prata om rengärde, förklarar hon efteråt när hon bytt sitt samiska modersmål till svenska igen.
Måste vara sin egen manager
–Man måste också armbåga sig fram, fortsätter hon, vara utåtriktad och knyta kontakter överallt via organisationer, konstnärsvänner och alla man möter. Vara sin egen manager, ringa runt till bokförlag, teatrar och ragga uppdrag, hålla föreläsningar, kurser…
Resestipendier finns att söka men de är enligt Britta Marakatt-Labba för få och konkurrensen om dem är hård, det finns heller inga särskilda stipendier som är riktade direkt till just samiska konstnärer. Då har de norska samiska konstnärerna bättre ekonomi och fler stipendier. Det vet hon, eftersom hon som ung etablerade sig i Nordnorge.
Britta har tidigare arbetat aktivt för att förbättra förhållandena för samiska konstnärer. Det har hon gjort inom flera olika konstnärsorganisationer, däribland SDS, en samisk-nordisk organisation med ungefär 75 medlemmar där de svenska samerna utgör ungefär en tredjedel.
Tillsammans med fem andra kvinnliga samiska konstnärer har hon bildat Koncentrat, ett konstcentrum i Kiruna. Dess syfte är att driva konstnärliga projekt, starta utställningar och bidra till att utveckla konsten i Norrbotten och Barentsområdet. Bland annat planerar man en vandringsutställning tillsammans med »Pikene på broen«, en norsk kulturförening.
24 meter långt broderi
Än i dag har Britta Marakatt-Labba kvar sina norska kontakter och det kan ha bidragit till att hon fick sitt stora uppdrag till Tromsö universitet. Där hänger i dag ett 24 meter långt broderi som hon förfärdigat.
Genom åren har hon lyckats klara sig på sin konst. I dag har Britta Marakatt-Labba hållit på så länge att många vet vem hon är och hon har köpare till sin konst.
–Nu känns det bra, men det är alltid oro när ett jobb tar slut. Min man arbetar inom rennäringen – vi har båda två yrken som kräver att man planerar sin ekonomi grundligt.
Förutom global uppvärmning arbetar Britta Marakatt-Labba med andra motiv, men efter jättebroderiet för Tromsö universitet är hon trött på bilder.
–Det höll på att knäcka mig, berättar hon. Det gick bra tills jag kommit till 16 meter men sen var det rena mardrömmen. Nu vill jag jobba abstrakt. Men jag vet hur det blir, jag kommer tillbaka till mina episka bilder…
BRITTA MARAKATT-LABBA
* Konstnär, 56 år och gift med renägande same. Verksam i Övre Soppero.
* Utbildning: Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg 1974– 1978, praktisk pedagogik vid Högskolan i Kautokeino 1999–2000, konsthistoria vid Umeå universitet 2002.
* Utställningar: ett tjugotal separata däribland en på Kuba 1988, deltagit i grupputställningar i bland annat Kanada och Japan, tolfte Internationella Textiltriennalen i Polen. Projektledare samisk bildkonst vid Ajtte Fjäll- och samemuseum 2000-2005. Undervisar i textila tekniker, broderi och som bildpedagog.
* Arbetar även med scenografi, kostymuppdrag för teatrar, formgivning för Svenska kyrkan. Tidigare aktiv inom KRO, Samiska konstnärers förbund och i den samiska konstnärsorganisationen SDS (ett samisk-nordiskt förbund); ingår i Koncentrat, ekonomisk förening och konstcentrum i Kiruna.
