Katten som lider mer än Dostojevskij
ST Press bokkrönikör Sanna Töringe både njuter och retar upp sig vid läsningen av Johan Hakelius nya bok om rika engelska damer, Ladies. Anjum Hasans Bort, bort ger nya Indienbilder i huvudet.
Om Johan Hakelius haft Göran Greider sittande på sin axel som en liten kommenterande vänsterdjävul, hade Ladies (Atlantis) kunnat bli en sensationellt bra och långlivad essäsamling. Visst vill man veta oväsentligheter om rika, slottsägande, originella engelska damer. Jag har läst en dos varje kväll, småskrattat för mig själv över Hakelius eleganta sätt att formulera sig. Men ack, så totalt utan distans och politisk analys. Det hade inte behövts mycket, bara en viss antydan till att det brittiska imperieväldet inte alltid var så bra för alla. Hakelius spelar på sin egen aningslöshet, en väninna till mig jämförde honom med en ständigt lekande barnslig Peter Pan. Dessutom är han anglofil och traditionalist och följer här den anglosaxiska traditionen, trogen som en engelsk bulldog. Inget är för obetydligt vad gäller överklassen och dess egenheter och vanor och alla släktskap hakar i varandra. Jag kan inte komma på fler invändningar – läs, njut och reta er.
— •l• —
Mera reservationslös är jag vad gäller Anjum Hasans Bort, bort, utgiven av Ordfront och översatt av Caroline Åberg. Indienböcker har blivit som en speciell, populär, currydoftande genre, fylld av myter, lukter och ljud. Denna roman är annorlunda, med ett medvetet bortrensande av schablonerna. Sophie Das är en ung kvinna som flyttat hemifrån, jobbar i medievärlden, umgås med en blandning av musiker, akademiker och arbetslösa, dricker öl, röker på, strular, ljuger för sina föräldrar… Ändå är hon innerst inne ganska ordentlig, sorterande, men förvirrad, precis som man kan vara när man är 25 år. Madame Bovary är hennes älsklingsroman och passande nog ser hon engelska och amerikanska serier hela dagarna på sitt jobb. Jag skrattar högt när jag läser om hennes syster som gillade Lordi, ni vet de finska hårdrockarna. Boken är full av musikreferenser och gamlingarna lyssnar självklart på Grateful Dead och Bob Dylan. Detta är roligt, aktuellt och ger mig definitivt nya Indienbilder i huvudet!
— •l• —
När jag hör ordet ångest tänker jag alltid på Klas Katt. Gunnar Lundkvist, som är seriefigurens skapare, slår Dostojevskij många gånger om. Uttrycken, tomheten, det ekande intet i Klas Katt i vilda västern (Kartago) är så modigt beskrivet att man blir som medlevande till figuren. Här läser Klas en bok som heter Konsten att undvika arbete. Om man arbetar finns ingen tid att se världen. Att göra eller inte göra – de stora frågorna finns där alltid. Och kaffekoppen finns också, som tur är. Detta är nästan ordlös lyrik i serieform.
Tuula & Seppo av Arja Kajermo (Nisses böcker) är min egen absoluta seriefavorit. Underbara underbetalda undersköterskan Tuula är en ängel som effektivt klär av den svenska välfärdspolitiken. Som välbehövlig motkraft har hon sin drummel till man som tycker fel hela tiden.
Och så har jag lyssnat på Leif GW Perssons Den döende detektiven, uppläst av Peter Andersson (Bonnier audio). Den är lysande på alla sätt. Att som författare kunna hålla spänningen uppe i ett så
långsamt tempo är mästerligt.
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST Press.