Kärlekens tyg är teddy
I ett industriområde i södra Stockholm
ligger ett stort hus fullt av böcker, men inte för vanlig läsning. De här böckerna läser man med öronen eller fingertopparna.
I den här hyllan har vi lite finare presentböcker, visar bibliotekarie Cia Sutinen.
En liten bok om kärlek lyser röd med sitt luddiga hjärta på omslaget. Man vill genast känna på den. Och öppnar man den teddyfodrade pärmen kan fingrarna vandra vidare över de upphöjda punkterna på pappret. Detta är en kärleksbok i punktskrift, en av de drygt 12 000 punktskriftsböckerna på statliga Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB.
Det finns ungefär 1 400 personer i landet som kan läsa sådana böcker flytande.
– Punktskriften är viktig, eftersom synskadade lär sig stava, skriva och räkna med den, förklarar Cia Sutinen. Även de som inte läser så bra behöver den för att hantera praktiska saker i vardagen, som att läsa på märkta burkar i skafferiet.
Punktskrift tar mycket plats
En nackdel med böcker i punktskrift är att de är utrymmeskrävande. En äldre utgåva av August Strindbergs Tjänstekvinnans son tar upp hyllmetrar i biblioteket med sina 21 tjocka volymer.
Bibliotekets volymmässigt största produkt är ändå talböcker. TPB har över 86 000 titlar som talbok. 25 procent av den svenska bokutgivningen ska enligt regeringens norm finnas som talböcker, och här finns också mycket litteratur på engelska och andra språk. Bland annat ska all kurslitteratur för högskolan finnas tillgänglig.
Kan göra böcker som inte finns
Böckerna lånar man på sitt lokala bibliotek. Folkbiblioteken runtom i landet har själva en del litteratur som talböcker och på punktskrift, och det de inte har beställs från TPB.
– Och finns inte boken kanske vi kan göra den, säger Cia Sutinen. Det kommer många förslag, och vi lyssnar alltid på dem.
I många länder är det de synskadades egna organisationer som sköter bibliotek för punktskrift och talböcker. Då måste man vara medlem för att få låna.
– Här i Sverige lånar man på ett vanligt bibliotekskort, och på det viset når man fler, konstaterar Cia Sutinen.
En uppenbar kategori talboksläsare är de synskadade. Men även många med läs- och skrivsvårigheter, rörelsehindrade och personer med olika typer av neurologiska skador kan ha talböcker som enda möjliga läsalternativ. På Talboks- och punktskriftsbiblioteket räknar man med att ungefär fyra procent av befolkningen är presumtiva lånare, varav kanske var fjärde är aktiv.
Allt läses in på cd
– De synskadade är en rätt konstant grupp som känner till oss väl, vilket inte alla andra gör. Men vi får mer och mer dyslektiker, så låntagargruppen kan växa. Även de som är tillfälligt sjuka får låna, till exempel om man har så ont i huvudet att man inte kan läsa som vanligt.
Under många år fanns talböcker bara på kassett, men numera läses allt in på cd-rom i ett system som heter Daisy. Med skivan i datorn eller en särskild talboksläsare kan man enkelt bläddra mellan kapitel och sidor.
Utvecklingen av Daisy startade här på TPB, men systemet är nu internationell standard och ägs av ett mångnationellt konsortium av bibliotek och organisationer. Deltagarna kan låna böcker av varandra, inte minst akademisk kurslitteratur som är särskilt dyr att läsa in.
Nästa steg, redan påbörjat, är att lägga in talböckerna i ett digitalt arkiv. Man har börjat med akademisk kurslitteratur. Bibliotek på universitet och högskolor kan därmed göra cd-rom-skivor av böcker till läshandikappade studenter.
Ett annat forsknings- och utvecklingsprojekt gäller syntetiskt tal och uttalslexikon för överföring av textfiler till tal.
TPB experimenterar också med »taktila« böcker, där man kan uppleva bilder, diagram och annan grafik med känseln. Guideböcker för Stockholm och Göteborg med upphöjda ritningar av kända byggnader och parker är ett exempel.
Träning från det man är liten
– Och vid inläsningen av Cecilia Lindqvists Tecknens rike, om det kinesiska språket, gjorde vi några reliefer av tecken till boken, berättar Cia Sutinen.
Men framför allt finns taktila barnböcker. En nallebild kläs i mjukt tyg, och i ABC-boken visas S med ett sågblad av metallfolie. I en bok om mat illustreras en tallrik spagetti med köttbullar av trassligt snöre och korkbitar.
– Man måste träna från det att man är liten för att förstå vad en bild är, påpekar Cia Sutinen. Och bilderna måste anpassas eftersom man inte kan använda perspektiv.
Det finns särskilda böcker för blinda föräldrar till seende barn. I dem syns bilderna genom en plastsida med punktskrift, som föräldern kan läsa.
Här skapas också dataspel
TPB producerar även dataspel för barn för användning med ljud eller bild. Flera ligger på bibliotekets hemsida. Spelen är långsamma och tydliga, och kan därför fungera bra också för utvecklingsstörda barn.
En annan del av TPBs verksamhet är service till dem som vill ha utskrifter i punktskrift.
– Om mormor skriver ett brev till Kalle kan han skicka hit det för en punktutskrift, förklarar Monica Ahlholm på utskriftsservicen.
Synskadade får ta ut upp till tusen sidor punktskrift per år, för dövblinda är tjänsten obegränsad.
Många vill ha utskrifter av tidningsartiklar. TPB gör innehållsförteckningar över artiklar i ett tjugotal tidningar, allt från Narkotikafrågan och PC Hemma till Tara och Svensk damtidning.
Efterfrågan är stor på recept, annonser och artiklar om mat och motion.
– Vi får också beställningar på visor, skivfodral, T-banekartor och kartor över människors närområden. Sedan kan det vara någon som vill veta allt om de lokala pizzeriorna, eller någon som vill ha Tiotips varje vecka.
Utskriftsservicen ska stå för det lättsamma och roliga, understryker Monica Ahlholm. De korta texterna är lätta att ta till sig och hjälper synskadade att behålla sitt skriftspråk.
– Man kan ju känna sig knockad av en punktskriftsbok på 200 sidor…
