Jackpot bli nominerad till Augustpriset
På Augustgalan 27 november utses årets bästa svenska böcker. Då får vi också veta vilka som inte vann. Samtidigt satsar allt fler litterära tävlingar på att öka uppmärksamheten för alla de nominerade författarskapen.
Klas Östergren, prisad författare och ledamot av Svenska Akademien, har aldrig vunnit Augustpriset. Kanske är turen kommen i år, då han är nominerad för romanen I en skog av sumak. Hans tidigare nominering, för Gangsters 2005, fick en något oväntad konsekvens:
”Jag kan trösta båda andra och mig själv med att har du varit nominerad så tror folk tio år senare att du har vunnit priset, det är väldigt trevligt”, sade författaren till Sveriges Radios Kulturnytt när årets nomineringar tillkännagavs i oktober.
Klas Östergrens godmodiga konstaterande väcker en intressant frågeställning: är det så att nomineringarna till prestigefulla litterära priser tillmäts allt större vikt? Om det nu går att tävla i litteratur – vilket det görs hela tiden – kanske utmärkelsen som sådan inte betyder allt.
Att allt fler litterära priser försöker skapa uppmärksamhet för en större skara författare är otvivelaktigt. En del satsar på upptrappning; ta exempelvis Man Booker-priset, Augustprisets förlaga, som först offentliggör en ”long list”, långa listan, med tretton namn, för att sedan skala ned de nominerade till sex författare när den korta listan presenteras.
Eva Gedin, förlagschef på Norstedts och ordförande i Svenska Förläggareföreningen som delar ut Augustpriset, bekräftar att man arbetar hårdare för att lyfta även de nominerade böckerna.
– De senaste åren har Förläggareföreningen lagt väldigt mycket krut på att få mer uppmärksamhet kring nomineringarna, så att det inte ska vara ”the winner takes it al”«, säger hon.
Att öka intresset från medierna är en metod, liksom att nå ut till läsarna så tidigt som möjligt. De senaste åren har de nominerade böckerna därför inte längre enbart presenterats på en sluten presskonferens, utan vid ett publikt evenemang på kvällstid, komplett med vinbiljetter och författarsigneringar.
Det är viktigt att agera snabbt, eftersom det bara är en knapp månad mellan nomineringar och prisgala – därefter tillfaller rampljuset och kassaklirret vinnarna, menar Eva Gedin.
Innebär en vinst alltid en större försäljning än att vara nominerad, oavsett bok?
– Ja, så är det faktiskt. Jag minns när Per Olov Enquist vann priset för Ett annat liv: »Nu kan man räkna med att få en bra kommande försäljning«, sade han då.
Utöver prissumman på 100 000 kronor innebär ett Augustpris allt från en femdubbling till en tiodubbling av upplagan, uppskattar Eva Gedin. För en nominerad bok är en försäljningsskjuts möjlig men inte given, men författarna kan ändå se fram emot effekter i form av fler framträdanden, stipendier och något att lägga till sitt cv som draghjälp vid en utlandsförsäljning.
Den som har överlägset störst erfarenhet av att bli nominerad till Augustpriset är författaren och illustratören Eva Lindström. Hon, som har varit nominerad tolv gånger, håller dock inte med Klas Östergren om att nomineringar sammanblandas med vinst.
– Jag tycker att de som jag pratar med om det här, och de är ju inte jättemånga, de är medvetna om att det är nominerad som jag har varit.
Första gången som Eva Lindström var aktuell för Augustpriset kändes det »”onstigt, förvånande och roligt”. Tredje, sjätte, åttonde gången, och så vidare, var känslorna delade.
– Jag känner mig lite som en kuf… som att folk gömmer sig bakom en pelare och suckar när de ser mig.
Varför skulle de gömma sig?
– Ja, att det blir tjatigt, »där kommer hon dragande igen!«
Du tror inte att de kan vara avundsjuka?
– Nej. De tänker nog »stackars människa«. Att det är ett hopplöst företag.
Nåja, det har blivit vinst för henne också, 2013, för illustrationerna i Snöret, fågeln och jag, som är skriven av Ellen Karlsson. Särskilt stor skillnad innebar det inte att vinna, tycker Eva Lindström – halva prissumman kom till nytta förstås och en och annan intervju blev det. Men det var mest Ellen som fick ta den smällen, säger hon och ursäktar sig:
– Jag vet att jag låter som världens gnällspik, men jag tycker faktiskt att det är jättekul att bli nominerad. Det har betytt något för mina böcker. Samtidigt vill jag inte tänka på sådant. Jag vill tänka på jobbet, på vad jag ska hitta på härnäst.
Men vad tänker du när du ser din Augustprisstatyett?
– Det var väl som sjutton! tänker jag. Jag är rätt nöjd med den ändå.
Vilka som får med sig statyetter hem 27 november återstår att se, men för dem som våndas har författarveteranen Klas Östergren ännu ett trösterikt tips:
– Det jag har lärt mig efter mina 45 år i branschen är att ta ut alla segrar i förskott.
