Innan ridån går upp
Att skriva dramatik är ett hantverk och pjäsen en sorts partitur som tolkas av regissör och skådespelare. På vägen däremellan gör dramaturgen sitt jobb: läser, »lyssnar av«, bearbetar och går igenom översättningar, säger Ulla Åberg.
Dramaturg, ordet sätter åtminstone min fantasi i rörelse och jag har emellanåt funderat över vilken uppgift dramaturgen har. Själva ordet låter lite mystiskt, påminner om »demiurg« som kommer från grekiskans demiourgos och betyder hantverkare.
Dramatens chefsdramaturg Ulla Åberg nickar. Man kan säga att dramaturgen jobbar med ett hantverk, pjäsen.
–Jag läser och bearbetar dramatiska texter. Vi dramaturger arbetar nära författare, översättare och regissörer innan själva pjäsen spelas. Vi är också med i repertoardiskussionerna och måste ha stor repertoarkännedom, inte minst vad gäller den klassiska dramatiken.
Högst upp i Dramatens hus i Stockholm ligger dramaturgiatet och längst bort i hörnet som vetter mot Nybrogatan och Almlöfsgatan har Ulla Åberg sitt arbetsrum. Inredningen består till stor del av bokhyllor, fyllda av böcker och travar med manuskript. Rummet har en gång varit kostymateljé, berättar hon, på den tid då Dramatiska teatern var nybyggd. Nästa år fyller byggnaden 100 år och »då blir det fest«.
Tre anställda dramaturger
Ulla Åberg kom till Dramaten 1965, direkt efter att ha pluggat film, teatervetenskap, litteraturvetenskap och etnologi (folklivsforskning) på universitet. På den tiden fanns ingen dramaturgutbildning utan hon läste på en av universitetets anslagstavlor att Dramaten sökte en assistent till teatersekreteraren, som dramaturgen då kallades.
I dag har Dramaten tre anställda dramaturger som arbetar med pjäserna i teaterns repertoar. De tar också hand om alla manus som skickas in. Dessutom finns några frilansande dramaturger.
Förutom Kärlek och politik av Friedrich von Schiller håller Ulla Åberg just nu på med Valerie Solanas av Sara Stridsberg. Framförhållningen är lång, en av pjäserna ska vara klar om ett och ett halvt år.
Genom åren har hon arbetat med många dramer och inom alla genrer, däribland samtliga uppsättningar av Ingmar Bergman. Hon har även arbetat med moderna dramatiker som Kristina Lugn, Sara Kadefors och Louise Boije af Gennäs och många fler.
Hon väger varje ord
När man läser en roman kan man hoppa över vissa textdelar men det är enligt Ulla Åberg omöjligt för en dramaturg som ska gå igenom texten till en pjäs. Dramaturgen måste vara en observant läsare och kunna hantverket: se hur texten är uppbyggd och ha sinne för repliker och struktur – den byggnadsställning för texten som inte är synlig för publiken.
–Jag måste vara mycket uppmärksam på varje ord, för teaterfolk arbetar med vartenda ett i en text.
När hon läser ser hon till att inte bli avbruten. Hon bygger upp en sorts scen i huvudet och måste veta var alla i dramat befinner sig, även när de inte är inne på scenen. Det kräver väldig koncentration.
–Om jag blir avbruten måste jag nästan alltid börja läsa om texten från början.
Ger författaren impulser
Ofta beställer teatern en pjäs och författaren som anlitas har en klar och koncis idé om vad han eller hon vill skriva. Är en pjäs under arbete går hon igenom den med författaren.
–Ibland behövs ingen ytterligare bearbetning, i andra fall skriver författaren en första version och vill ha mina synpunkter på den. Jag läser och kan föreslå att någon roll bör göras större och liknande. Det viktiga är att författaren får impulser och kan gå vidare.
Hennes sätt att arbeta med författare skiftar mycket; dels beroende på författare, dels beroende på själva pjäsen.
–När det gäller en urpremiär är det viktiga att författaren är nöjd och att regissör och skådespelare känner tillit till texten.
Något dramaturgen aldrig skriver är scenanvisningar av typen »Hamlet in från höger«, de är regissörens sak, förklarar Ulla Åberg.
–Strindberg till exempel gjorde mycket exakta scenanvisningar till sina dramer och var noggrann med till och med pauserna. Och Bernhard Shaw skrev flera sidor långa scenanvisningar. De är snarast ett hinder om man ska bearbeta dramerna.
För det mesta finns inget upphovsrättsligt krav att den som bearbetar ett skådespel måste använda sig av scenanvisningar, men i till exempel Samuel Becketts dramer är de viktiga och måste följas. Och Shakespeares verk publicerades ungefär 15 år efter hans död. Texterna skrevs ner av hans skådespelare därför att de ansåg att pjäserna borde bevaras för eftervärlden.
Åtta speltimmar blev tre
Nyligen har Ulla Åberg arbetat med Lars Noréns Endagsvarelser, en pjäs som ursprungligen är åtta timmar lång. Tillsammans med regissören Staffan Roos har hon strukit ner den till tre speltimmar.
Klassiker behandlas på ett annat sätt. Ska till exempel ett Shakespearedrama nyöversättas går hon igenom översättningen med översättaren och regissören. Just när det rör sig om översättningar är det enligt Ulla Åberg bra att någon annan än översättaren granskar texten. Tre ord på ett främmande språk får till exempel inte bli tio på svenska.
–Man måste hitta andningen, rytmen i texten. Om pjäsen är skriven på ett språk som jag inte kan är det viktigt att jag vet var jag kan hitta de pålitliga översättarna.
Finns det inte risk för att den ursprungliga författaren försvinner om man stryker ner mycket av ett långt teaterstycke?
Ulla Åberg ser förvånad ut över frågan. En del författare kan vara mångordiga, som Schiller hon just nu arbetar med.
–En modern publik är alert och förstår snabbt olika situationer på scenen. Allt som Schiller skrivit ner behövs inte. Min uppgift är att lyssna in författarens röst men det finns inga regler att följa.
Urgammal dramatisk teori
Många romaner och noveller dramatiseras. Det är ett ganska krävande arbete eftersom det enligt Ulla Åberg rör sig om två helt olika sätt att berätta.
–Pjäsen har en tidsram och inom den finns historia, struktur och roller. Det finns mycket skrivet om detta och många teorier, säger Ulla Åberg.
Redan Aristoteles skrev på 300-talet före Kristus en verslära, Ars Poetica, om hur en berättelse skulle byggas upp för att man skulle få bästa effekt, men hur antikens dramer uppfördes eller iscensattes vet man dock inte.
–Dramat är mycket äldre än romanen och bygger på skådespelarnas närvaro på scenen. Alla uppsättningar är olika, se bara på en pjäs som Hamlet. Hur många unika föreställningar finns det inte av den pjäsen!
När hon får frågan vad som är mest fascinerande i jobbet får den hänga i luften ett slag innan hon svarar:
–Tjusningen är att arbetet omspänner allt, från antikens Euripides till det som inte ens är skrivet än.
