Hennes värld är lågmäld och drömsk
Joanna Hellgren har skapat sin egen värld i blyerts. Hon har också gjort sig ett alldeles eget hörn på den svenska seriescenen, vid sidan om de mer högljutt politiska serieskaparna. Nu släpper hon snart ett nytt album.
Midsommarkransen i södra Stockholm. Det blåser mycket. Ett knippe färgglada ballonger från ett barnkalas har letat sig hela vägen upp i ett vårblommande träd, föräldralediga drar barnvagn i bredd.
Joanna Hellgren sitter på en bänk. Bredvid står cykeln som dagligen tar henne från hemmet i Årsta till ateljén i Gröndal, en ateljé som blivit ett sorts nav där hennes serieböcker och illustrationer tar form.
– Jag tilltalas av barn och äldre, tycker att det är intressant att porträttera dem. De lever liksom lite vid sidan av alla stressade vuxna som befinner sig mitt i livet och jäktar fram och tillbaka. Barn och gamla är dessutom ofta utsatta för andras beslut. »Nu ska vi flytta«, säger de vuxna och då är det inte så mycket att snacka om. Barnen får liksom hänga med, säger Joanna Hellgren när vi slår oss ned på ett morgontrött fik i närheten.
Hon tillägger:
– Jag identifierar mig starkt med barnperspektivet. Den här känslan av att allt är första gången. Men ju äldre jag blir desto mindre känner jag så. När jag började rita Frances-böckerna var jag 26. Nu har jag hunnit bli 31.
Böckerna som Joanna Hellgren refererar till är en tidlös seriesvit, tecknad i blyerts, om den lilla flickan Frances som flyttar hem till sin faster efter att hennes pappa August drunknat. Frances, som är sju år, står helt utan föräldrar – hennes mamma Ester försvann redan när hon föddes. Tiden som följer efter pappans död är förstås en sorgeprocess, men också ett försök att återskapa jaget, eller självbilden. Då Frances inte vet var mamman befinner sig formulerar hon olika scenarier i sitt huvud – eller flyr helt in i fantasin.
– Jag började rita förutsättningslöst, men min franska förläggare föreslog att jag skulle göra flera böcker, säger Joanna Hellgren. Ju längre jag arbetat med dem desto mer tycker jag om karaktärerna. Under arbetet med den sista boken har jag känt mig taskig för att jag tog livet av Frances pappa redan i första delen. Men det går ju inte att göra ogjort, det är ju det som historien handlar om.
Frances, del 3 kommerpå svenska i sommar. Första delen gavs ut på franska redan 2008. Det var också i Frankrike som Joanna Hellgren först fick sitt genombrott. Hon flyttade till Paris 2003 under en utbytestermin på Konstfack och blev kvar i tre år. Där jobbade hon i butik, på kafé och försökte komma i gång som illustratör.
Hon fick också kontakt med det alternativa förlaget Edition Cambourakis, som specialiserat sig på serier och utländsk prosa. De fastnade för Joanna Hellgrens naivistiska teckningar och narrativa förmåga och gav ut hennes debutalbum Mon frère nocturne (svensk titel Min nattbror), som också utsågs till en av årets bästa franska serieböcker under seriefestivalen i Angoulême 2008. Joanna Hellgren har också ställt ut några seriesidor på den anrika franska vårsalongen Art Paris på Grand Palais i den franska huvudstaden.
– Den första delen av Frances är mest färgad av en romantisk bild av staden, stadsrummet och natten, medan den andra är mer lantlig och Stockholmsinspirerad. De två senare utspelar sig till stor del på resande fot.
Joanna Hellgren nämner dokumentärer som en stor inspirationskälla. Radion står alltid på när hon tecknar – såväl serier som barnböcker.
– Jag ritar så mycket så jag tänker att det är lika bra att jag lär mig saker under tiden. Serier ritar jag oftast på kvällarna hemma i soffan, medan jag arbetar med barnboks- eller tidningsillustrationer på dagarna. Det är främst en tidsfråga, för att hinna. Men också en praktisk grej. Materialet till serierna är lätt att ta med sig, medan det blir mycket kladd och pappersspill när jag gör bilder till barnböcker. Sista månaderna innan en seriebok ska bli klar är det alltid bråttom, och det händer att jag bjuder hem folk och sitter och ritar samtidigt. Annars skulle jag inte hinna träffa någon, säger hon.
Den typ av omfattande,eskapistisk serietrilogi som Joanna Hellgren gjort är ovanlig i Sverige. Inte minst för att den är mer lågmäld och drömsk än den politiska, ofta textdrivna, satir som i övrigt dominerar serieutgivningen.
Samtidigt betonar Joanna Hellgren att hon sympatiserar med de övriga serietecknarna på förlaget Galago, däribland Sara Granér, Mats Jonsson, Nanna Johansson och Liv Strömquist som alla, med varierande grepp, belyser strukturella samhällsproblem,
exempelvis den rådande könsmaktsordningen. Joanna Hellgrens serier håller inte samma högljutt politiska ton. Ändå saknar hennes serier inte politiskt innehåll.
– Jag ifrågasätter ofta mina böcker och deras existensberättigande. Men mitt sätt att uttrycka mig är genom historier, och hur karaktärerna blir formas såklart av mina åsikter. Flera av dem strävar efter en annan roll än den givna, och beter sig på andra sätt än det förväntade.
Joanna Hellgren
- Bor: Årsta i Stockholm.
- Ålder: 31.
- Yrke: Illustratör, serietecknare.
- Bakgrund: Gick ut Konstfack 2004. Debuterade i Frankrike med boken Min nattbror 2008. Frances, del 1 utkom i Frankrike samma år. 2009 kom den på svenska – och gav Hellgren seriepriset Urhunden. Frances, del 2 kom 2010. Joanna Hellgren har också illustrerat barnböcker, bland andra Blixtslukaren av Jonatan Brännström (2012).
- Aktuell med: Frances, del 3 – sista delen i trilogin om Frances, som kommer på Galago i sommar. Till hösten släpps även barnboken Mormors sjal av Åsa Lind, som Joanna Hellgren illustrerat.
