Här är årets bästa trädgårdsböcker

KULTUR: BÖCKER2009-06-02

Sanna Töringe läser om ogräs i hängmattan i sin stökiga trädgård och låter sig tröstas av Nina Hemmingsons bilderbok om obotlig ensamhet i kvinnors ögon och kroppar.

Av:  Sanna Töringe

Det är med trädgårdsböcker som med kokböcker, man kan läsa dem i sängen. Eller kanske i hängmattan i sin stökiga trädgård där gräset vajar högt och luften är full med seglande maskrosfrön – men det gör ingenting för man försvinner in i Hannus trädgård i stället för att rensa i sin egen och det är så skönt. 

Här kommer mina val till årets bästa trädgårdsböcker. Hannu Sarenströms Trädgårdsvisioner (Prisma) för att författaren gång på gång återkommer till själva processen. Här finns inga färdigutrullade gräsmattor, men en sann beskrivning av flygande tankar och mödosamt arbete med undersköna rabatter. Bilderna i boken får nästan mina ögon att tåras. Jag vill också ha ett hav av tuvrör! Citrus i kruka av Eva Rönnblom (Ica bokförlag) för att ämnet är så intressant och så väl behandlat. Gunnel Ginsburgs Ogräs (Prisma) för att det är en så vacker bok. (Hellre läsa den än jaga kvickrot i rabatten.) Jag har plöjt igenom så många trädgårdsböcker under årens lopp och är grundligt trött på alla ytliga tips. Därför uppskattar jag fördjupningar som i Marie och Björn Hanssons Gräs & bambu (Prisma) eller i Ulla Hårdes Nävor (Ica Bokförlag) som båda kommer att få en bra plats i min trädgårdsbokhylla. Alla dessa är värda att återkomma till, slå upp i, eller läsa i hängmattan en solig dag. 

— •l• —

Händer det att skönlitteratur får din själ att skälva? Jag läser så mycket att böckerna liksom sköljer genom mig. De som blir kvar är minnesfragment, som målningar eller gyllene klimpar i guldvaskarens panna. W.G. Sebald är en författare som inger bortstötande respekt. Svårt och fint. Men om man inte blir rädd utan följer med på hans irrande färder i Svindel. Känslor, översatt av Ulrika Wallenström (Panacheserien, Albert Bonniers förlag) kan man skratta åt hans paranoida rädsla på den usla pizzerian i Verona eller åt hans iver inför ett par tvillingpojkar som liknar Kafka. Alla hans böcker tål hur många omläsningar som helst och får det att darra i själen. Sidorna är tätt skrivna och uppblandade med små suddiga fotografier, bland annat på notan från pizzerian i Verona. Det är de drömska orden som får mig att falla så sanslöst för Sebald. Han skriver om trädholmar och oräkneliga hästar. Det blir målningar i mitt huvud.

— •l• —

Siri Hustvedts roman Sorgesång, översatt av Rose-Marie Nielsen (Norstedts) når mig bara då och då, men jag skulle inte vilja vara utan den. Hennes Amerikabilder fångar tider, människor och platser på ett storartat sätt. En psykiater rör sig i sin krets i New York, men förs bakåt och ut på landsbygden genom sin döde fars dagboksanteckningar. Trauman och familjehemligheter uppdagas och som en ullig röd tråd löper en intressant förälskelse genom hela historien.

Nina Hemmingssons bilderbok Så jävla normal (Kartago) är en äkta guldklimp. Här finns gott om obotlig ensamhet i kvinnors ögon och kroppar. När hemskheten är beskriven på detta sätt blir man verkligen tröstad.

Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST Press.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA