Han ger gangsterfrun huvudrollen
Regissören Tarik Saleh har en historia av att skildra tunga samhällsfrågor som journalist och dokumentärfilmare. Till grund för bioaktuella dramathrillern Tommy ligger intervjuer med verklighetens svenska gangsterfruar.
Gangsterfru – eller gangster? Estelle har bara en chans. När hon landar på Arlanda är det för att styra upp sviterna av ett värdetransportrån som hennes man har deltagit i. Ett smutsgrått vinter-Stockholm utgör fond till några dramatiska dygn där en klassisk birollsinnehavare – brottslingens hustru – kliver fram och tar kommandot.
Ett av regissören Tarik Salehs första och viktigaste steg i arbetet med filmen var att intervjua verklighetens Estelle, fruarna till »kända skurkar«. Det var möjligt eftersom de under uppväxten i Stockholm ingick i samma gäng.
– Eftersom vi känner varandra väl berättade de väldigt öppenhjärtigt. Särskilt bland dem som är lite äldre finns ingen romantik kvar. Det blir ju en vardag också. En av de personer som Estelle är baserad på berättade om en razzia i hemmet. Polisen kom, och hittade vita paket i frysen. »Är han så jävla dum att han har gömt kokain i frysen«, tänkte hon. Sedan kom hon på – nej, det är ju jag som har fryst in bröstmjölk! Det är talande för hur de här två världarna kolliderar.
Manuset är skrivet av Anton Hagwall, journalist och barndomsvän till regissören. Tarik Saleh berättar att han var fast omedelbart när Anton Hagwall presenterade idén.
– Det här är en film jag vill se, kände jag. Och ingen annan än jag kommer att göra den.
– Jag har alltid fascinerats av människor som har oddsen emot sig. Som kvinna inom gangstervärlden har du verkligen det, särskilt när du inte längre är den unga snygga tjejen som kan åtnjuta privilegierna av att vara ett kuttersmycke – utan har blivit en mamma.
Hur hanterar Estelle den situationen?
– Hon vägrar acceptera det. Hon tänker faktiskt som en gangster: Hon tar det hon inte har rätt till. I de flesta filmer presenteras kvinnoöden av den här typen som offer. Det är en förenklad bild av verkligheten. Estelle är en del av en cynisk värld. Hon vill skydda det som ännu har någon oskuld: sin dotter, sin syster. Men för att kunna göra det måste hon i någon mån skydda dem från sig själv också.
Estelle spelas av Moa Gammel, som våren 2014 syns mycket på bioduken. Utöver Tommyhar hon bärande roller i den romantiska komedinKärlek deluxeoch i kommande relationsdramat Hemma. I övriga stora roller syns Johan Rabaeus, Ola Rapace och Ewa Fröling. Lykke Zachrisson, mer känd under artistnamnet Lykke Li, gör skådespelardebut i filmen.
Tarik Saleh, som nu hunnit bli några och fyrtio, har länge skildrat samhällsfrågor som journalist. Som ung drev han egna tidningar och var programledare för SVTs Elbyl. Han har gjort dokumentärfilmer om mordet på Che Guevara och om Guantánamo, flottbasen där USA sedan 2002 håller personer misstänkta för terrorism inlåsta, i många fall utan vare sig rättegång eller ens formella brottsanklagelser. 2009 kom den animerade långfilmen Metropia, en kontrollsamhällesdystopi förlagd till ett oöverskådligt tunnelbanenät.
Tommy är en spännande film. Personerna har ett snävt handlingsutrymme eftersom de har målat in sig i ett hörn. Det är inte en berättelse om orsak, utan om verkan. Det större sammanhanget får tittaren själv fundera kring. Men Tarik Saleh ser med oro på utvecklingen i Sverige med ökande klassklyftor.
– Den vanliga sensmoralen i svenska filmer är att brott inte lönar sig. Det är skitsnack. Det gör det visst, annars skulle det inte vara någon som sysslade med det. Det är många som tror att Wallander och Beck är ute och löser problem på gatorna – och att allt ordnar sig om vi bara får fler poliser. Men sanningen är att om vi inte hittar ett sätt att fördela resurserna mer rättvist, så väntar en katastrof.
