Genomskinliga Nicole Kidman
Filmen Blue Valentine, en het och eftertänksam relationshistoria, enligt Fredrik Sahlin som också kallar den en skitigare arbetarklassversion av Scener ur ett äktenskap. Även fillmen Rabbit Hole med Nicole Kidman rekommenderas.
På pappret såg det ut som ännu en tillbakalutad och smart amerikansk indiefilm i blått ljus men kärlekshistorien Blue Valentine, med Ryan Gosling och Michelle Williams, visade sig vara så oerhört mycket mer än så. Visst, kulören är den nämnda men annars är detta en het och paradoxalt nog på samma gång eftertänksam och välformulerad relationshistoria om en kärleks uppgång och fall. Debutregissören Derek Cianfrance använder sig av en uppbruten dramaturgi; vi börjar i nutid och rör oss fram och tillbaka i förhållandets kronologi, scener av uppbyggnad varvas med scener av söndervittring. Om man så vill: en skitigare arbetarklassversion av Scener ur ett äktenskap. (Bio 1/4)
I Brighton Rock möter vi de gamla kända småskurkarna Spicer,
Pinkey och de andra från Graham Greenes klassiska roman.
I denna nya adaption är handlingen placerad i 1960-talets Brighton där de eviga slagsmålen mellan mods och rockers bildar brutalnostalgisk fond. Eftersom den visning jag bevistade bröts på grund av ett elavbrott som drabbade halva Södermalm i Stockholm kan jag inte svara för hela skapelsen men den första timmen lovade gott. Full tidskänsla, genomarbetade scenerier och en Sam Riley (från Joy Division-dramat Control) i högform. (Bio 6/5)
— •l• —
En tredje nämnvärd film med begynnelsebokstaven B är svenska Agnieszka Lukasiaks Between two fires som berättar om vitryska Marta som flyr till Sverige för att rädda sin dotter ur maffiahallickarnas klor och hamnar på en flyktingförläggning i Norrland. Men terrorn tar inte slut med det. Ett riktigt hårdfört och utlämnande socialt drama som ger extra relief åt den diskussion som förs i hela Europa om de papperslösa flyktingarnas situation. (Bio 29/4)
År 2001 känns ju inte hedenhöskt långt borta, men när man ser Jonas Karlssons och Magnus Kreppers väna anleten i SVTs miniserie Bekännelsen påminns man om tidens obönhörliga framåtrörelse. Thrillerintrigen har dock på intet sätt samlat mossa. Tillsammans med nu sorgligt bortgångna skådespelerskan Johanna Sällström, Ulf Rybergs manus och Daniel Lind Lagerlöfs tajta regi skapar de en social och psykologisk nervbitare av hög kvalitet – ja, om man nu bortser från att ingen av bonnläpparna tillåts tala dialekt, men det är å andra sidan snarare regel än undantag i svensk film. (Dvd 13/4)
— •l• —
Vi avslutar där vi börjar, i ett relationsdrama från andra sidan vattnet. Rabbit Hole är ett litet men naggande gott sorgebearbetningsdrama om ett par vars lilla och enda barn dör i en bilolycka. Föräldrarna görs av inte allmänt kände Aaron Eckhardt och Hollywoodstjärnan Nicole Kidman, och det är onekligen den senare som gör störst avtryck (och som fått den mest komplexa rollen) – om en människa kan vara genomskinlig, och det är ett positivt omdöme, så är det precis det Kidman är här. Sorgen efter ett dött barn är, med risk för att låta lite krass, alltid ett gångbart tema men det gäller att filmmakarna så att säga håller händerna på ratten, det finns många sentimentala diken att rasa ner i. Rabbit Hole håller sig mitt på vägen. Andra rekommendabla, men diametralt olika, filmer i denna subgenre är Antichrist och Ett rum i våra hjärtan. (Bio 8/4)