Foer torpederar lusten till köttet
Om prostitution, frossandet på kött och ordkarg poesi handlar bokkrönikan. Sanna Töringe skyller på försommargrönskan som inte alls är så glädjeframkallande som man kan tro.
Om man känner någon som varit prostituerad, så ogillar man ordet hora. Särskilt när det nämns med ett leende. Man blir känslig. Jag för min del blir extra känslig när manliga författare tillåter sig att fabulera fram kvinnor som av lust prostituerar sig. Det händer lite då och då. Jag blir skakad när Michal Witkowalski låter sin fantastiska kvinnliga lastbilschaufför njuta av att bli påsatt av fem råbarkade karlar. Men trots detta gillar jag Margot. Det är författarens andra roman, utgiven på Natur & Kultur i översättning från polska av Stefan Ingvarsson och Emi-Simone Zawall. Den urstarka lastbilschauffören Margot som klarar allt på dagarna ger sig hän i underkastelse på nätterna. Eller gör hon det? Kanske är det faktiskt så att hon styr dygnet om. Temat i romanen är förvandlingar och visst är det bra att bli lurad. Man tror så säkert att den rullstolsbundna tonåringen ska sitta still i sitt tonårsrum, men i stället ger hon sig iväg för att bli alla långtradarchaufförers skyddshelgon! En lyckad förvandling. Roligt och så aktuellt att allt känns dagsfärskt.
— •l• —
Jag skriver ibland kokböcker, men har en kluven inställning till mat. Ätande kan bli till ett uttryck för något mycket obehagligt och perverst. Jag tänker ibland på frossandet som en dödssynd, inte i religiös bemärkelse, men i politisk och ideologisk. Jonathan Safran Foers Äta djur (Norstedts), i översättning av Molle Kanmert Sjölander, är en av de viktigaste böckerna just nu. Det är inte döden – själva slaktandet – som skrämmer mest, det är livet. Alla önskar en idyll, med höns som pickar i en trädgård och kor som betar på en äng med saftigt grönt gräs. Men vi vet ju mycket väl att de djur som vi äter upp dessförinnan lever ett plågsamt liv. Spädbarnsdödligheten är stor bland grisar. Nästan var fjärde kulting går åt. Hönsen trängs och korna står fastkedjade innan de blir till hamburgare. Foer moraliserar inte, han bara redogör för sina upptäckter och för sina egna reaktioner. Det hela blir till en bra essä, även om det amerikanska ibland blir lite för dominerande. Men jag bestämmer mig. Det kött som jag äter ska ha haft det kul i livet!
— •l• —
Detta blir tyvärr en ganska dyster krönika. Jag får skylla på försommargrönskan som inte alls är så glädjeframkallande som man kan tro. Den står i skarp relief till både polska hamnar, djurfabriker och ryska revolutionens offer. Ja, ni hör, jag gräver ner mig… Men Marina Tsvetajeva är poet och när en poet skriver prosa kan det bli underbart; måttfullt och ordkargt, fast på ett lagom slängigt poetiskt sätt. I skuggan av ett krig, utgiven på Ellerströms i översättning av Elena och Bengt Samuelsson, är anteckningar och småstycken om den händelserika revolutionstiden 1917–1919. Här är det maten som är det viktiga, att ta sig fram och överleva. Men Tsvetajeva skriver om allt, minnen av baler, tankar om kärlek, ihjälslagna människor, en kopp te, Heinrich Heine och tobak.
I efterordet får vi del av hennes livshistoria, som inte är så munter.
I dag räknas hon till en av sitt sekels största poeter, men hennes liv slutade i en snara i ett hyresrum.
Mera dysterhet och död. Ann Cleeves presenterar en ny och trevlig deckarfigur i Dolda djup (Albert Bonniers förlag) i översättning av Jan Järnebrand. Det är en smart tjock tantfigur med kylskåpet fullt av öl. Hon känns igen som typ, men jag gillar henne. Ovanligt nog kunde jag aldrig räkna ut vem som var mördaren. Men det var inte så konstigt,
för upplösningen i denna deckare är så osannolik och fånig, att inte ens jag kunde sia om den.
Sanna Töringe är kulturjournalist.
Hon tipsar om böcker i ST Press