Mycket ogräs – lite rötter
Den som läser artikelkommentarer på webben kan förledas att tro att landets befolkning domineras av högröstade människor med ytterkantsståndpunkter, skriver Alexander Armiento.
Den som försöker skapa sig en bild av svenska folkets åsikter genom att läsa artikelkommentarer och forumdiskussioner på webben får en rätt snedvriden uppfattning av opinionsläget och debattklimatet. Det kan verka som om landets befolkning domineras av högröstade människor med ytterkantsståndpunkter.
Även om jag skulle önska att fler kloka människor gav sig in i nätets debatter för att bemöta fritt härjande rasism, sexism och politikerförakt framstår det i de flesta fall som en ganska tröstlös uppgift. Sansade röster kan förbigås med tystnad, hånas eller helt enkelt bara dränkas i en flod av nya inlägg.
— •l• —
Det är tydligt att det finns människor som mycket medvetet och synnerligen aktivt använder diskussionsforum och kommentarfält för att torgföra extrema åsikter. Här går det att kasta in allt som med lite god vilja kan fås att styrka den egna, skruvade världsbilden: enskilda fall, påhittad eller feltolkad statistik och hänvisningar till tvivelaktiga auktoriteter.
Lika märkliga som dylika världsbilder ter sig för en utomstående, lika förbryllande är den mängd anhängare de vid en första anblick tycks samla. En flod av inlägg i samma stil skapar bilden av en stark opinionsström som plötsligt på detta sätt kommer upp till ytan.
För redaktioner som funderar över vad Medelsvensson tycker och tänker är det lätt att dra slutsatsen att det måste finnas någon eld för att skapa all denna rök. Även om de flesta anar att skaran av debattörer inte är representativ för läsekretsen i stort tillmäts den ändå någon grad av betydelse.
— •l• —
Men det behöver inte alls vara fråga om något äkta folkligt engagemang. Det kan handla om konstgjorda gräsrötter. Astroturfing – ungefär »att lägga ut konstgräs« – är ett engelskt uttryck som myntades långt före nätåldern för att beteckna kampanjer som har som mål att framstå som gräsrotsrörelser trots att de organiseras av kommersiella intressen eller stora organisationer. Sådana har vi sett även i Sverige – politiska partiers insändarmallar, redo att undertecknas och skickas in till lokaltidningar, är bara ett exempel.
Det finns många som menar att det finns en organiserad kampanj bakom kulisserna också i vissa av nätets diskussioner. Men det kan också vara en annan sorts gräslighet vi ser. För när det är så pass lätt att delta i nätets många debatter krävs inte nödvändigtvis någon central samordning för att en liten grupp människor med en tydlig agenda, stort engagemang och gott om fritid ska ge bilden av en folkstorm. Om någon dessutom fejkar lite, och utger sig för att vara flera olika personer, blir det ännu enklare.
Det gäller att vi inte låter oss luras av konstgjorda gräsrötter och tror att diskussionerna på nätet med nödvändighet representerar en bred opinion – eller ens skrivs av människor med ärliga avsikter. Och kanske skulle det också vara önskvärt att en och annan sajt rensar bort ogräset ur sina digitala rabatter.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
