Grillo vänder upp och ned på Italien
Trots att Beppe Grillos Femstjärnerörelse saknar tydliga högerextrema inslag är den ett hot mot Italiens politiska system, skriver chefredaktör Alexander Armiento.
Det italienska valets verkliga vinnare blev populisten Beppe Grillo, en komiker som i hätska ordalag kritiserat landets partiväsende och statsapparat, byggt sin popularitet genom sin blogg och startat en rörelse han inte vill kalla för ett parti.
Italienarna har vid många tillfällen haft goda skäl att misströsta om sina valda politiker. Men ilskan har förmodligen aldrig varit så stor som inför valet i slutet av februari. Det skapade en bördig mylla för Beppe Grillos Femstjärnerörelse, som fick omkring var fjärde röst och en vågmästarroll i den ena av parlamentets två kamrar.
Flera punkter i rörelsens program är typiska för missnöjespartier, som att sänka politikernas löner och begränsa deras möjligheter till omval. I ett land som betalar miljardbelopp bara för de limousiner som politiker och högre tjänstemän har tillgång till är det lätt att förstå motviljan mot eliternas förmåner.
Mot bakgrund av center-högeralliansens ledare Silvio Berlusconis sätt att använda sitt medieimperium för att bedriva valkampanj överraskar inte heller kraven på lagstiftning mot ägarkoncentration inom medierna.
Men på andra områden är Beppe Grillo och hans rörelse vag och programmet skissartat. Man talar om att spara energi och om att investera i forskning. Man vill ge medborgarna fri tillgång till internet och avskaffa tryckta läromedel till förmån för e-böcker. Men det mesta stannar vid luddigt formulerade visioner, och eftersom rörelsens företrädare sällan låter sig intervjuas har väljarna aldrig fått någon riktig förklaring av hur de ska uppnås – eller finansieras. Det finns också en mängd politiska områden och utmaningar som Beppe Grillo talar tyst om.
I många länder som lidit under de åtstramningar som följt den ekonomiska krisen har proteströstare vänt sig till högerextrema och högerpopulistiska partier. Men några tydliga sådana inslag saknas i Beppe Grillos rörelse. Kontrasten är stor mot Grekland, där väljarna förra året gav det nynazistiska partiet Gyllene gryning sju procent av rösterna.
Likväl är Femstjärnerörelsen ett hot mot Italiens politiska system – det är också själva målet. Beppe Grillo vägrar att gå in i ett samarbete med de etablerade partierna. Efter valet har han sagt att högern och vänstern nu kommer att göra upp om regeringsmakten. Om han står fast vid sitt nej till samarbetsinviterna från center-vänsteralliansen, som är störst i det nyvalda parlamentet, finns det också få andra alternativ.
Vad Beppe Grillo verkar hoppas på är att hans rörelse i nästa val – som ingen tror kommer att dröja särskilt länge – blir så stor att den ensam kan styra landet. Hans mål är mer långtgående än de flesta andra populisters. Han vill helt krossa det system han dömer ut som genomkorrupt.
Frågan är om italienarna kommer att ställa sig själva och Femstjärnerörelsen frågan vad de i så fall får i stället, eller om de är så fulla av avsky mot de partier och politiker som de tidigare röstat på att Beppe Grillo får chans att göra verklighet av sina planer.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
