Försämrad trygghet drabbar de unga
Vi måste förklara vad det fackliga löftet syftar till. Ingen ska tvingas jobba tills hon stupar eller behöva skura toaletter med en tandborste, skriver Alexander Armiento.
En ung kvinna jobbar tio timmar i sträck med att sälja telefonabonnemang – sedan kollapsar hon. Hon vaknar i en ambulans. När hennes chef ringer till sjukhuset är han irriterad över att hon inte kan arbeta. En annan kvinna berättar hur hon jobbat tolv timmar om dagen utan paus för mat – och tjänat drygt 50 kronor i timmen.
En anställd på en hamburgerrestaurang beskriver hur hon fått ta obetald paus då det varit få gäster. En annan pratar om hur hon tilldelats arbetsuppgifter som hon måste utföra på sin fritid. Den som inte ställer upp bestraffas med sämre scheman eller meningslösa sysselsättningar som att skura toaletter med tandborste.
Berättelserna från SVTs Dokument inifrån är skrämmande. Reportagen skildrar en arbetsmarknad där unga människor inom handels- och serviceyrken jobbar under vedervärdiga förhållanden, för usla löner.
De höga cheferna försvarar sig med att det absolut inte ska gå till så här. Men någonstans finns det ett grovt systemfel som gör att arbetsledare beter sig på detta sätt mot sina medarbetare.
Den som är ny i arbetslivet känner kanske inte ens till att arbetsvillkor som de i tv-inslagen strider mot lagar och avtal. Och har man en tidsbegränsad anställning eller rings in vid behov går det inte att vara särskilt kaxig. Passar inte galoscherna finns det en ständig kö av arbetslösa människor beredda att ta över dem.
— •l• —
De första fackföreningarna bildades av människor som tröttnat på att spelas ut mot varandra av skrupelfria arbetsgivare. De gav vad som kommit att kallas det fackliga löftet: att inte acceptera sämre villkor än vad man tillsammans kommit överens om.
Då som nu en överenskommelse som inte är enkel att upprätthålla. Med försvagad anställningstrygghet och försämrade sociala skyddsnät ser vi åter allt fler på arbetsmarknaden som inte har möjlighet att tacka nej till ett dåligt erbjudande.
Samtidigt kommer förslag om sänkta ingångslöner och ytterligare försämringar av anställningsskyddet. Trots att situationen på arbetsmarknaden redan är så tuff att unga pressas att jobba gratis. Trots att få vågar säga ifrån av rädsla för att förlora det jobb de har.
I sådana tider skulle man kunna vänta sig att människor åter sökte sig till facket. Men i stället är det allt färre unga som blir medlemmar.
Några tycker att de står starka på egen hand. Men många vet helt enkelt inte varför de ska vara med. Fackföreningsrörelsen har inte lyckats förklara sin roll på ett sätt som nått fram.
— •l• —
För att vända utvecklingen mot allt sämre arbetsvillkor behöver vi avtal, lagar och trygghetssystem som ger anställda möjlighet att ställa krav. Vi behöver en fackföreningsrörelse som bättre rustar unga människor för arbetsmarknaden och ställer upp för dem när de behöver stöd.
Men också du och jag kan göra en insats – genom att hjälpa till att förklara vad det fackliga löftet syftar till.
Att ingen ska tvingas jobba tills hon stupar. Att ingen ska arbeta utan skälig ersättning. Att ingen ska behöva skura toaletter med
en tandborste.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
