Elin Grelsson: Vår längtan efter att avstå
Fastan innebär en möjlighet att tänka efter och reflektera. Vad händer med mig när jag säger nej och avstår? Vad blir kvar av mig som människa? frågar sig Elin Grelsson.
För däremellan kommer fastan, sjöng vi på julgransplundringarna som barn medan vi dansade runt en alltmer barrande gran. Men trots att det varje år upprepades att mellan julen och påsken skulle komma en fasta, förstod jag aldrig riktigt vad den innebar. Vilken fasta? Jag var förmodligen inte ensam. I ett sekulariserat samhälle, där kristendomen tappat mark, var det inte särskilt många som fastade längre.
Men någonting har hänt de senaste åren. Ett flertal präster vittnar om att intresset för fastan ökar igen. Troligen beror det på influenser från andra religioner. Muslimernas ramadan är en välkänd fastetid, som ger ett större intresse för fastemånader även i andra religioner.
Fastetiderna har också mycket gemensamt, även om specifika regler kan skilja sig åt. Det grundläggande i fastan, oavsett religion, handlar om att avstå. Det är en tid för reflektion och också en tid då insamlingar sker till förmån för dem som har det sämre ställt. Grundtanken är att det överflöd som man själv lever i ska försakas och i detta skänkas till någon annan och tänkas över.
— •l• —
Fastetiden är en tid för tankar. En längtan efter förnyelse och en reflektion över invanda mönster och slentrianvanor. Man kan själv bestämma vad man behöver fasta från. Jag har hört om dem som försöker skära ner på sin internettid, dem som går ner i arbetstid och dem som försöker att bara äta vegetariskt.
Själv avstår jag från socker. En enkel handling, kan tyckas, men att välja bort de slentrianinköpta godispåsarna till tv-kvällen och reflektera över hur ett liv utan kanelbullen till kaffet skulle te sig är en form av symbolisk handling. Den ger mig ett utrymme för eftertanke kring vad som sker i mig när någonting som är en del av min vardag försvinner. Övervinnandet av sötsuget är ingen prestigekamp för mig. Det ska det heller inte vara. Mer fungerar det som ett bevis för hur många av mina vanor är slentrianmässiga och överflödiga. Jag mår också bättre när jag inte ger efter för varje impuls och begär.
— •l• —
Kanske är det inte bara andra religioners inflytande som har gjort fastan populär igen. Det finns någonting lockande i att avstå. I ett tjugofyratimmarssamhälle, med ständigt informationsflöde, erbjudanden och möjligheter runt hörnet, finns det en njutning i att säga tack, men nej tack. Det är inte bara att avstå från sitt eget överflöd, till förmån för någon annan, utan också för sig själv. En möjlighet till eftertanke och reflektion. Vad händer med mig när jag säger nej och avstår? Vad blir kvar av mig som människa?
Det ökade intresset för exempelvis retreater och tystnadsmeditation vittnar också det om samma sak: Vi längtar efter att avstå. Vi söker efter att återkoppla med oss själva. Vi vill hitta någonting i oss själva, bortom informations flödet och det slentrianmässiga begäret.
Elin Grelsson
är skribent, krönikör och bloggar på elingrelsson.se.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Vad är poängen med att fasta från socker under en begränsad period?